Häromdan var jag i lunchrummet samtidigt som Christopher Walken. Han frågade hur det var. Jag sa att det var bra men att jag var arg. På DN:s ledarsida. För att de tycks så ogenerat och obotligt korkade där. Chris höll med. Han irriterar sig också på DN. Tycker precis som jag att Svenskan känns hederligare. Mer rakryggade liksom. Man vet var man har dem, även om de är någon helt annanstans än man själv.
Jag sa att det som stör mest är det inte ens är någon idé att påpeka för dem hur korkade det är. Inte ens när det är vetenskapligt sant. För de skulle ändå inte bry sig. Chris sa att vi borde försöka oss på en samlad attack. Hela institutionen mot DN liksom. Det borde bli vårt nya projekt.
Förut var jag lite rädd för Chris. Men nu har jag förstått att hans bleka uppsyn, kyliga blick och det faktum att han då och då tappar huvudet inte gör honom till en läskig människa. Tvärtom är han väldigt trevlig. Och har humor. En bister, distanserad sådan. Det är skoj. Det gillar jag.
Det är möjligt att det här inte alls hände. Det är också möjligt att det är en autentisk upplevelse som utspelade sig i lunchrummet på institutionen, om än i något modifierad form. I så fall tackar jag Den Smarte Doktoranden för iakttagelsen som, åtminstone för stunden, gav en helt ny dimension åt mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar