Idag har vi haft spikningstårta på institutionen. Spikningstårta är en tårta som intages för att fira att en avhandling har spikats. Allt i god akademisk tradition sedan typ Luthers dagar.
För egen del gick dock associationerna i andra banor. Först ska jag alltså skriva avhandlingen - sen ska jag spika upp den på en anslagstavla. Att befästa sin relation på det sättet är inte bara handgripligt utan verkar också... lätt makabert, på något sätt. För att inte tala om avhandlingens perspektiv på saken. För den måste det framstå som ännu grymmare.
Plötsligt fick det tröga skrivandet sin förklaring. Klart avhandlingen trilskas, inte vill bli färdig. För mig är det där med huvudet på spiken någonting bildligt. För den är det högst bokstavligt. Spiken i huvudet liksom. Aouch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar