Imorgon startar som sagt undervisningen. Introföreläsning för en sisådär 80 förhoppningsvis hågade studenter. På kaffepausen i solen utspelades ungefär följande meningsutbyte.
Jag: "Jag hoppas jag inte förväntas göra något."
Teoretikern: "Mmm. Du kanske bör ringa kursansvarige och fråga?"
Jag: "Nu?!? Nä, då är det bättre att inte fråga alls. Det får ge sig liksom."
Alltså jag TROR ju att min uppgift imorgon mest är att vara närvarande. Själva introt tror jag någon annan ska ta hand om. Har vaga minnen om att det sades nåt sånt vid förberedelsemötet i mars. Problemet är bara mitt korttidsminne. Att säga att jag har minne som en guldfisk vore en förolämpning mot fisken. Mitt långtidsminne, däremot, fungerar utmärkt. Nästan överbra faktiskt. Men det hjälper mig inte här. Och att dagen innan kursstart ringa och fråga vad jag egentligen förväntas göra... nä, då avslöjar jag inte bara minnets brister utan även framförhållningens. Dubbelt dåligt liksom.
Nå. Vad gäller morgondagen hoppas jag att mitt minne inte spelar mig ett spratt. Att det enda jag förväntas göra är att vara närvarande. För framtiden ska jag se om jag kan byta det interna långminneskortet mot ett kortminneskort istället. I den dagliga verksamheten vore det onekligen rätt praktiskt.
EDIT: Däremot har jag inga problem med att outa mina eventuella brister på bloggen. Eftersom inget som sker i bloggosfären är på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar