måndag 16 maj 2011

"Ja jag vet, jag är ju grym"

I höstas recenserade jag en bok för en facktidskrift. Jämfört med det översvallande mottagande boken fått i den svenska kulturjournalistikvärlden låter sig min recension beskrivas som mer av det snorkigt ogina slaget.

Idag fick jag ett mail från en av redaktörerna, som tackade för min recension. Av mailet att döma höll han med i min kritik på typ alla punkter.

Nu är frågan vad jag ska svara. Ett överslätande mail som ursäktar mina stundom hårda ord, som förklarar att min recension i mångt och mycket ska läsas just i relation till det övriga mottagandet?

Eller ett kort och koncist: "Ja jag vet, jag är ju grym".

EDIT: Ett litet förtydligande - självklart blev jag jätteglad över mailet, och jag hade onekligen varit rätt nervös inför redaktörernas ev. reaktioner. Självklart är jag också glad över att han tyckte min kritik var rimlig. Men i vanlig ordning har jag bara två poler. Storhetsvansinne. Avgrundsångest.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar