Tolkningsbekymmer

När man förbereder undervisning som ska hållas om nio månader.

Är det prokrastinering eller är man extremt D.U.K.T.I.G.?

...och jag ska lära dem ALLT jag kan.

Idag undervisar jag C-kursen på temat Ett forskningsprojekt inifrån. Eller som jag hellre vill kalla tillställningen: Doktorandens narcissistseminarium, alternativt Science in Action: Following Doktoranden Around.

Myndighetsutövning a.k.a. tentarättning

Ser ni rubriken där uppe? Det är inte bara en rubrik, det är även vad min söndag handlar om.

Public domain

När man inte vet något och vill ha snabba svar vänder man sig enklast till google. Det är ingenting man gärna erkänner men i praktiken är det precis så det fungerar.

Igår efter föreläsningen var det lite smågrejer jag ville kolla upp. Reka lite vad den stora vida webben säger om några teorier som jag försökte inbilla studenterna att jag har någon form av koll på.

Tro min förtjusning när jag hittade en power point-presentation som mer eller mindre exakt berättade för mig vad jag ville veta. Mer eller mindre såtillvida att en del ord och formuleringar nog faktiskt var mina. Åtminstone framstod de som direkt tagna från en handout som jag lade ut på hemsidan första året jag hade kursen.

Jag ska inte längre tvivla på mina egna kunskaper. Uppenbarligen finns det nånstans i vårt avlånga akademiska land en lärare som är ännu mer osäker, och som stödjer sig på taffliga handouts som jag själv har förlagt långt ner i glömskans arkiv.

Finn ett fel, eller flera

Klockan är 4.33, på morgonen.

Jag är vaken.

Jag är vaken, (typ) påklädd och (snart) på väg till jobbet.

Jag är vaken, (typ) påklädd och (snart) på väg till jobbet där jag ska ha seminarium med mina studenter hela dagen.

Jag är så tjock i halsen att jag knappt kan andas eller svälja, än mindre prata (himla tur att jag inte ska hålla föreläsning då).

För den som har svårt att hitta felen kommer här några ledtrådar eller referenspunkter:

Tidningsbudet har inte kommit än. Om morgontidningen inte har kommit ska man inte vara ur sängen, för då är det fortfarande natt.

Vanligtvis när jag är vaken så här dags är jag på väg till något mer exotiskt ställe än jobbet. Typ Berlin, Italien, New York.

Being dr. J. Evans Pritchard

Den obehagliga tanken. När man inser att man inte är mr. Keating. När man inser att ens pedagogik nog ligger närmare dr. J. Evans Pritchard. Då vill man bara ställa sig och vråla över hustaken. Men eftersom man är hämmad och uppstoppad blir det bara ett pip. Och det lysande pedagogiska exempel jag ursprungligen ville göra inför mina studenter faller platt eftersom de är för unga för att ha varit förälskade i Robert Sean Leonard och velat fånga dagen med Robin Williams. Det är som med vrålet. Det blev bara ett pip.

Ambitionerna är det i alla fall inget fel på

Ja. Tanken var att jag skulle sätta ihop en power point som skulle slå om inte världen så åtminstone mina studenter med häpnad.

Nu sitter jag här och klipper in det som brukade vara mina OH-slides i pp-program. Ändrar lite i formgivningen. Texterna är dock i det närmaste identiska.

Jag tänkte se över föreläsningen också. Shapa up den, plocka bort onödigheter, förtydliga där det behövs. Samt korta, korta, korta. Studenterna har ju tidigare klagat på att det är för mycket info som kläms in i ett ynka tvåtimmarspass.

Men eftersom det är jag som är läraren är det jag som bestämmer. Alltså bestämmer jag att all info är livsnödvändig och måste finnas där.

Nämnde jag att det är söndag? Det kanske har med saken att göra. På söndagarna sätts ambitionerna helt ur spel. Bara att jobba ger stjärna i kanten. Jag är så jäkla grym.

Btw.

Kan f.ö. meddela att det faktum att jag ens överväger att avsluta arbetsdagen och faktiskt känna mig färdigjobbad är jäkligt out of character. Drar slutsatsen att mitt lärarjag har en sundare inställning till jobbet än mitt avhandlingsskrivarjag.

Enten-eller?

Det här är väl sånt man inte borde erkänna men...

...imorgon ska jag handleda studenter. Hela-jäkla-dagen. Nu funderar jag på om bästa förberedelserna är att gymma eller att dricka öl?

EDIT: Och så bör väl förtydligas att... 1) jag HAR läst deras textunderlag och 2) jag älskar undervisning och mina studenter är grymma. Hela-jäkla-dagen var mest ett försök att skapa chimär av misär som alltså egentligen inte finns.

Kamikazepedagogik

Jag vet inte om det är pedagogiskt genialt eller pedagogiskt självmord att använda kurslitteraturen som exempel på sånt som studenterna ABSOLUT INTE får göra i sina egna rapporter.

Som exv. att tillämpa den avancerade vetenskapliga metoden "att granska". Ta Wikipedia som utgångspunkt för begreppsdefinitionen. Eller att ägna sig åt ett kritiskt tänkande som innebär att ingenting ifrågasätts.

Sa jag kritiskt tänkande? Hmm. Nåt måste ha blivit fel där.

Undervisningsförberedelser

Ramla med cykeln - check

Trasa sönder strumpbyxorna - check

Tåget inställt - check

Ev. förstöra kaffeautomaten - check

Nu ska snart jag in och undervisa. Förväntar mig att uträtta stordåd.

Pinka in sina revir

Det finns tillfällen då doktoranden lämnar heminstitutionen och gästspelar på annan ort. Då är tillgång till det där med tjänsterum, datorer, kopieringsmaskiner och annat inte alltid helt enkelt eller självklart.

Förrförra veckan påpekade jag att jag behövde nyckel. Hade hört att det var lite restriktioner kring nycklarna, men jag fick en utan problem.

Förra veckan upptäckte jag att jag har tillgång till värsta tekniska utrustningen. Det är bara att gå till mediecentret och plocka ut.

Idag påpekade jag att jag behöver ett postfack. Det ska tydligen fixas asap.

Tro vad jag ska påpeka att jag behöver härnäst? Fast anställning kanske?

EDIT: Med hjälp av nyckeln kan jag ta mig in i tjänsterummet som jag halvt om halvt har ockuperat. Nu väntar jag bara på att någon ska påpeka att jag borde ha mitt namn på dörren också.

Hektiska maj

Inte nog med att maj månad innebär såväl undervisning som hetsskrivande inför nästa deadline.

Det är ett jäkla massa disputationsfestande också.

Plötsligt fick jag flashbacks till sista året i gymnasiet. Det är faktiskt lite läskigt.

Teknikens drottning håller hov

Så. Glöm allt snack om förlegade jäkla OH-bilder. Nu har jag flirtat till mig hjälp från AV-teknikerna. De kommer imorgon och hjälper mig installera dator, power point-kanon och gudvetvad. Nu jäklar. Nu kör vi. Det är jag mot tekniken och jag ska banne mig vinna. With a little help from my AV-crew.

Teknikens drottning

Som den pedagogiska superlärare jag är har jag precis satt ihop en power point inför morgondagens seminarium.

Nu ska jag bara printa ut den på OH så jag kan visa den för studenterna också.

Teknikens drottning. Teknikens okrönta drottning. Ja. Det beror väl på vilket perspektiv man intar. Det halvtomma och halvfulla glaset liksom. Over and out.

06.11 på väg till tåget

Men? Är inte något fel? Förväntas inte jag sova nu?

Kortminne

Imorgon startar som sagt undervisningen. Introföreläsning för en sisådär 80 förhoppningsvis hågade studenter. På kaffepausen i solen utspelades ungefär följande meningsutbyte.

Jag: "Jag hoppas jag inte förväntas göra något."
Teoretikern: "Mmm. Du kanske bör ringa kursansvarige och fråga?"
Jag: "Nu?!? Nä, då är det bättre att inte fråga alls. Det får ge sig liksom."

Alltså jag TROR ju att min uppgift imorgon mest är att vara närvarande. Själva introt tror jag någon annan ska ta hand om. Har vaga minnen om att det sades nåt sånt vid förberedelsemötet i mars. Problemet är bara mitt korttidsminne. Att säga att jag har minne som en guldfisk vore en förolämpning mot fisken. Mitt långtidsminne, däremot, fungerar utmärkt. Nästan överbra faktiskt. Men det hjälper mig inte här. Och att dagen innan kursstart ringa och fråga vad jag egentligen förväntas göra... nä, då avslöjar jag inte bara minnets brister utan även framförhållningens. Dubbelt dåligt liksom.

Nå. Vad gäller morgondagen hoppas jag att mitt minne inte spelar mig ett spratt. Att det enda jag förväntas göra är att vara närvarande. För framtiden ska jag se om jag kan byta det interna långminneskortet mot ett kortminneskort istället. I den dagliga verksamheten vore det onekligen rätt praktiskt.

EDIT: Däremot har jag inga problem med att outa mina eventuella brister på bloggen. Eftersom inget som sker i bloggosfären är på riktigt.

Åter till väsentligheterna

Så. Då har jag fått ett ursäktande mail från biblioteket. Det var de som inte hade koll. Hjärtat slår lugnare och jag kan återgå till det jag förväntas ägna mina arbetsdagar åt. Läser om Karl Lamprecht och tyskt sekelskifte 1900 (men förihelvete, jag ska ju inte läsa mer!). Funderar över smarta sätt att disponera kapitlet. Hur jag pedagogiskt ska åskådliggöra skillnaden mellan politi och politik. Om det tillhör huvudsakerna eller bisakerna (ständigt denna fråga!). Om det alls är någonting jag behöver bry mitt söta huvud om?

Till detta undervisningsförberedelser. Första föreläsningen imorgon. Vad jag ska säga. Vad jag ska ha på mig. Vilka fashionstatements jag vill göra, och hur jag samtidigt kan befästa min auktoritet som lärare. Ja jäklar vad mycket det är att tänka på.

Bloggar gör jag visst också. Multitasking kallas det.

Undervisningsförberedelser

Man kan ju läsa in sig på kurslitteraturen.

Man kan också hitta inspiration på andra håll.

Tack historyteachers och Dr. Luvtröja. Ni tillhör mina inspirational people. Lätt.