Nån är lurad, oklart vem

Igår föreslog jag för min handledare att min vana att ge honom en helkass text ungefär en vecka innan deadline kanske är en strategi för att lura i honom att den slutliga texten är mycket bättre och smartare än vad den egentligen är.

Han fick det till att jag skriver smarta saker för att få honom att tro att jag skriver smarta saker, och tyckte att det inte var mycket till luringsstrategi.

Senare på eftermiddan kom D.S.D.S.H. in och sa att han vid tillfälle ska laga god mat åt mig för att lura i mig att han lagar god mat.

Jag bjuder på den. Det är ju ändå jul.

Ordsvårigheterna fortsätter

Om jag börjar kalla Handledaren för Handeldaren, tror ni han blir glad då? Jag tänker att det ev. kan ge lite tuffa associationer (handeldvapen) som ev. kan skänka hans uppblåsta ego viss tillfredsställelse.

Han hävdade precis att han ytterst sällan läser den här bloggen, och att besöksräknaren alltså är en lögn. Jag kontrar med att skriva saker om honom som han ändå aldrig kommer att läsa. Enligt honom själv, that is. Och han kan inte gärna protestera för då bevisar han ju att han läser (= lögnaren är han själv). Win-win tíll mig.

Nån med mig skämta aprillo?

Igår skvallrade Handledaren för ölkumpanerna om mig och min blogg. Idag har jag slagit rekord i antal läsare. Han sa i och för sig inte vad bloggen hette, och det KAN ju vara samma person som går in och gluttar igen och igen och igen. Det är som Den Smarte Doktoranden och rubriken föreslår: Nån med mig skämta aprillo!!?

Halvfart, halvdant, eller femtio procent?

Jo i nuläget har ju jag och min avhandling ett femtioprocentigt förhållande. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta.

Ta exempelvis det här med tiden vi tillbringar tillsammans. Så länge vi bara är tillsammans på femtio procent kan man ju tycka att de femtio procenten ska utgöras av hundra procent kvalitetstid. Bara jag och avhandlingen. Rosor, bubbel, romantik. Eller läsa som en idiot och skriva som besatt. Fokus, skärpa, intelligens. 20 timmar i veckan.

Fast hundra procent kvalitetstid innebär samtidigt att jag känner mig instängd och kvävd. Behöver Frihet, Tid för Mig Själv! Inte krav på att allt ska vara så hundra procent perfekt hela tiden. Krav som gör mig lessen, stressad. Får mig att tvivla på hela relationen. Och när jag tvivlar börjar jag missköta den. Det besatta skrivandet ersätts av planlöst surfande på nätet.

Alternativet är att tänka att vi har ett femtioprocentigt förhållande. Eller ett halvdant, som blir lite som det blir. Tillsammans ibland, och ibland inte. Fritt. Kravlöst. Ett förhållande som både är och inte är på en och samma gång.

Fast med halvdanheten kommer längtan. Då vill jag vara med avhandlingen jämt. Även om vi har bestämt att vi inte ska. Men så blir jag klängig och needy. Kan inte slita mig. Samtidigt som jag blir arg på mig själv som blir så klängig. Vi har ju bestämt att vi inte ska ses hela tiden. Det är bäst för oss båda, för vår fortsatta relation och vårt gemensamma livsmål.

Jag tänkte komma till en poäng, men istället började jag fundera över Handledarens reaktioner när han läser detta. Hehe. Misstänker nästa möte kommer gå i teraperandets tecken. Hehehehehe.

Dagens prestationer & projekt övervakning

Ja, mindre smart var kanske att låta min handledare (i fortsättningen omtalad som Handledaren, åtminstone tills jag hittar en mer träffande - och förmodligen snorkigare - beskrivning) vara en av de fyra som fick kännedom om bloggprojektet. Hen såg genast projektets övervakande potential och föreslog att jag mot slutet av varje arbetsdag skulle rapportera om mina prestationer, samt lägga upp dagens textproduktion.

Så, idag har jag:

1) skrivit fem inlägg på bloggen (fast nej förresten, det räknas kanske inte som avhandlingsrelaterade prestationer?)

2) skummat lite i inte mindre än tre - TRE - böcker. Varav en på tyska. Pluspoäng till mig.

3) flyttat meningar. Ev. gjort texten något bättre. Såvida jag inte flyttar tillbaka dem. Vi får se.

4) dagens textproduktion. Hmm. Just nu laborerar jag med olika sätt att formulera "min handledare är en skitpotta". Det är ett mödosamt arbete, det här med formuleringar. Man vill ju uttrycka sig både snyggt och korrekt.

EDIT: En av de lästa böckerna är på danska! Men jag är så språkbegåvad att jag inte fattade det först.