Nån är lurad, oklart vem

Igår föreslog jag för min handledare att min vana att ge honom en helkass text ungefär en vecka innan deadline kanske är en strategi för att lura i honom att den slutliga texten är mycket bättre och smartare än vad den egentligen är.

Han fick det till att jag skriver smarta saker för att få honom att tro att jag skriver smarta saker, och tyckte att det inte var mycket till luringsstrategi.

Senare på eftermiddan kom D.S.D.S.H. in och sa att han vid tillfälle ska laga god mat åt mig för att lura i mig att han lagar god mat.

Jag bjuder på den. Det är ju ändå jul.

Lapp på lapp

När post it-lapparna liksom är i vägen för texten, då vet man att det kanske är dags för nån form av intellektuell storstädning i ens böcker. Det är exempelvis fullt tänkbart att noteringar som kändes supersmarta och högrelevanta för tre år sedan inte är det längre.

 

2000

2000 sidvisningar firas medelst skumpa och fyrverkerier!

Eller genom att läsa svarta böcker om kultur och metakultur.

Valet är fritt och upp till var och en. Jag kan dessvärre konstatera att jag gjorde fel val.

Dissar bäst som dissar sist

Om Foucaults svenska resa vet jag inte mycket, annat än att doktorsgraden erhölls nån annanstans. Lite underhållande är därför Sara Mills ((o)medvetna?) superdiss, så där liksom i förbifarten apropå Foucaults arkivvurmande:

In all of Foucault's theoretical work, use of an archive figures very large. He worked in a wide range of libraries, for example the Bibiothèque Nationale In Paries but also more obscure university libraries in Uppsala, Sweden, and Hamburg, Germany, draving on their archives and finding most insight in the most obscure texts. (Mills, 2003, s. 111)

Ett okänt universitetsbibliotek... ja det skulle vara Carolina Rediviva det. Sveriges äldsta, the home of Silverbibeln etc.

Btw.

Att jag inte har nån egen etikett för prokrastinering förresten.

Ska åtgärda det nu.

Tolkningsbekymmer

När man förbereder undervisning som ska hållas om nio månader.

Är det prokrastinering eller är man extremt D.U.K.T.I.G.?

Change of plans

Istället för att skriva en lång och jäkligt omständlig avhandling ska jag skriva en slimmad och jäkligt vass dito.

Det är ju så genialiskt att jag önskar att jag tänkt på det från början.

Men ååååååååh!!!

Vill. Inte. Jobba. Idag.

Inlämningsrelaterad frånvaro

Ni vet när man levererat och luften liksom går ur en? När man äntligen får sova men kroppen fortfarande är på högvarv så sömnen mest är på ytan? När man loopar Churchillcitat* varat med "äh, jag orkar inte bry mig"?

Ungefär så har veckan varit.

Släng in en hel del rödvin på detta.

Exakt så har veckan varit.

Så har jag även varit på arkiv. Dagen efter institutionsfesten, kan tilläggas. Skulle göra några stickkontroller på strategiskt utvalda platser i ett jättestort och potentiellt mkt relevant material.

Att behöva göra denna typ av strategiska val dagen efter de stora mängder rödvin som dracks på institutionsfesten var väl inte en helt lyckad planering, måste erkännas.

Men jag lyckades i alla fall upptäcka en felkatalogisering, dra ner några flatgarv från arkivarierna samt typ bli erbjuden jobb.

Så har vi haft seminarium om min text också. Men det tar vi en annan gång.

* Det är inte slutet, början på slutet och yadayada.

---

Update. Bibliotekarierna på campus ville också att jag skulle komma och jobba hos dem. Jag tänker att de får slåss om mig. Arkivarier vs. Bibliotekarier, ni hör ju vilken jäkla fight det kommer att bli.

Fight the F's.

Floskler, förnumstigheter och fluff.

Bör för självrespektens skull undvikas i avhandlingen.

Trivsel på doktorandkontor

Ni vet den där kulturcreddiga fåtöljen som skulle ersätta soffmonstret? Den var inte inuti kandidaten. Den är bevisligen utanför kandidaten.

EDIT. D.S.D fattade inte referensen. Jag säger han är obildad.



Skyhöga förväntningar

Ca. en halv minut efter att jag skickat iväg texten står D.S.D.S.H. och Föredettingprefekten och bläddrar ivrigt i varsitt utskrivet exemplar, samtidigt som Föredettingprefekten bedyrar att han alls inte har väntat på den.

Och man ba' "yeah, right".

Levererat!

Nu ska jag städa kring min arbetsplats och sen ska jag och D.S.D. dricka öl.

Ordstatistik

De senaste två veckorna har ordet "flit" använts fem gånger för att beskriva aktiviteten i detta rum och "modstulen" har (i mer allmänna samtal) förekommit tre gånger. Finns det ett samband och vad pekar det i så fall på?

Ett annat, otvetydigt samband. I takt med att timmarna till inlämning minskar blir jag alltmer flitig på bloggen. Detta hänger samman med det mentala tillstånd (med vidhängande attityd till texten) som, beroende på om man ser halvfulla eller halvtomma glas, antingen stavas

A C C E P T A N S

eller

R E S I G N A T I O N

---

EDIT

eller

V E R K L I G H E T S F L Y K T

Stå upp för sitt studieobjekt?

Jag undrar en sak. Om man skriver om erkänt Stora och Viktiga saker som Fred eller Demokrati eller Mänskliga Rättigheter eller Jämlikhet eller Kultur, måste man då markera att man tycker att det är Stort och Viktigt? (därmed inte sagt att jag skriver om något sådant, men om) Och i så fall, gäller samma sak om man skriver om typ jordbruk eller redovisningssystem eller (för att ta mitt favoritexempel) kossor? Måste man också lägga in en utläggning om varför kossor GENERELLT är viktigt, och inte bara i egenskap av ens studieobjekt?

Fiktivt på Facebook

Å man ba' kom igeeeeeen, är inte fiktiva figurer sååååååååå 2010?

undrar
nu Freja,
då miss Piggy

Avslöjad!

D.S.D har redan lärt sig att allt han säger potentiellt kan hängas ut i bloggen. Nu inleder jag den dåliga vanan att låta samma sak gälla personliga mail som jag får.

Frågan kan ni kanske gissa.

Svaret är

JA

EDIT

 Ni vet det där om att avhandlingen inte skulle skulle innehålla några tabeller?

Kan härmed meddela att jag sedan igår upprättat inte mindre än tre (3!) olika tabeller. De innehåller fortfarande inga kor men skillnaden är hårfin. Kor, kolerafall, kulturaktiviteter, same shit different name. Vilket är (typ) det jag försöker bevisa. Lite metaforiskt sådär.

Oavsett, jäkligt fula tabeller är det, och jag hoppas deras närvaro i avhandlingen blir kortlivad. De känns litegrann som ett hot mot hela min identitet.

Jag har redan länge gått vid din sida

Igårkväll hade jag värsta uppenbarelsen. Nu vet jag precis hur kapitlet ska skrivas.

Eller så var det som det tydligen är inför döden. Man piggnar till en aning, och sedan är det slut.

Om formalia och tidigare lögner

Det där om att D.S.D.S.H. har sagt att man inte får ha fotnot mitt i ett stycke.

Det var ljug.

Däremot har han sagt att andra fotnoten ska markera vad det är för typ av undersökning man försöker göra. Här ska man alltså nota till Foucault.

Svar till mina läsare

Alltså jag borde ju egentligen hetsskriva avhandling men nu har jag fått två (2!) kommentarer av för mig okända läsare (dvs. inte D.S.D. eller Handledaren eller vem mer det nu kan vara som läser detta) och då blir jag ju så smickrad och kollrig att jag bara måste besvara dem.

Så.

Till doktoranden i pedagogik:

Hej kollega! Att producera fyra sidor text per dag låter i mina öron helt fantastiskt, åtta låter som en fantasi. D.S.D.S.H. (Den Smarte Doktorandens Smarte Handledare alltså, för er som inte är bekanta med terminologin) sa så sent som igår att om man skriver ett (svårt) stycke om dagen får man vara nöjd. Men han säger så mycket konstigt, till exempel att man inte får ha fotnoter mitt i ett stycke. Själv är jag konstant missnöjd, har ingen aning om vad som är ett okej dagsverke. Jag har inte heller några färdiga kapitel (i den mån man nånsin blir färdig, hmm) och börjar misströsta lite lätt inför utsikterna att ha slutseminarium nästa termin. Kapitlet jag skriver på just nu trodde jag skulle vara färdigt till månadsskiftet oktober-november, nu tänker jag att jag får vara glad om det är färdigt i mitten av nästa termin. Inbillar mig att mycket finns i huvudet och att det bara är skrivandet som kärvar men nu börjar jag tvivla på det också... Vad gäller tid kvar skrev jag förra veckan på nytt anställningskontrakt till den 25e oktober, en positiv överraskning eftersom jag trodde att mina pengar skulle ta slut i mars. Jag kommer troligen även att vara tjänstledig en del för undervisning på annat lärosäte så det innebär att tiden (liksom den färdiga produkten...) skjuts något på framtiden. Törs inte längre sia om disputationsdatum men det lutar väl åt 2013 snarare än 2012 som jag tidigare hoppats. Att jag enligt ursprungsplanen skulle ha varit färdig 2010 väljer jag att ignorera för att inte bryta ihop fullständigt... ;)

Ok, det där var bara ett deprimerande svar men nånstans är det skönt att vi är flera i samma båt. Och det blir ju en avhandling, det bara känns inte alltid som det... Lycka till!

Och till Dr. and.

Hej! Jag och D.S.D. spekulerade i om vi vet vem du är. Vi har ingen aning, men det känns som om vi borde veta. Ska fnula lite över vem din handledare kan vara, kanske du kan ge en hint? Handlar hens avhandling om säg bildningsbegreppet eller kulturarbetare eller sekelskiftesfilosofer? Måste emellertid ta ny skrivbordsbild snart, nytt kapitel = nya härliga böcker att omge sig med. F.n. sådana om klassificeringssystem, sociologiämnets utveckling och kulturteori, samt några - jag vågar knappt säga't - om arvet efter Bourdieu... 

Kapitelsammanfattning

Om någon undrar vad kapitlet jag kämpar med egentligen handlar om kommer här en liten sammanfattning.

Blablablablablablablabajsbajsbajsblablabla[härmahärmariktigaforskare]blablablablabajsbajsbajsexcerpterexterpter[luckairesonemanget]blablablabajsbajs.

Ev. ska begreppet "samproduktion" klämmas in någonstans. F.n. väljer jag emellertid att översatta det som "bajs".

Dags att resignera?

Tidigare idag föreslog Den Smarte Doktoranden att jag ska lämna in texten imorgon istället för att dra ut på plågan till på fredag. Jag invände så klart att även om jag inte hinner bli färdig så måste jag åtminstone försöka fylla i de värsta luckorna. Varpå den kritiska frågan infann sig: "Kommer den verkligen att bli bättre då?"

Det ärliga svaret är ju nej. Hur upplyftande den tanken är kan ni säkert lista ut själva.

Vetenskapsjournalistik / it takes two to tango

Jag vet att jag borde vara kritisk, muttra någonting om hur underhållningskulturen tar sig in i universitetsvärlden, ställa frågor om hur långt forskningsrön ska populariseras för att passa den s.k. verkligheten och ifrågasätta den pseudodebatt om forskarvärldens slutenhet som DN f.n. envisas med att driva. Istället har jag ägnat stora delar av helgen åt att fundera över dansvänligheten i min avhandling. Slutsats? Det skulle vara som nyuppsättningen av Svansjön, opponenten skulle tycka att initiativet var lovvärt men att varken idé eller utförande räckte ända fram. Dessutom har jag en gnagande känsla av att naturvetenskapliga ämnen bättre låter sig framdansas. Flum som flum liksom.

Men oavsett vad man tycker om lattjo lajban i forskarvärlden så tycker jag att Hanna Fahl gör ett utmärkt jobb som vetenskapsjournalist. Alltså på riktigt.

Till förmiddagens fikarast är det f.ö. bra om ni hinner ögna den här. Så vi har nåt att prata om menar jag.

Logik

Att ha en jobbsöndag då man inte lyckas jobba måste onekligen innebära ett grundligt misslyckade på alla sätt och vis.

My baby shot me down

Jag har skjutit min deadline. Man hade ju hoppats att det skulle innebära att det omedelbara hotet var avvärjt. Men icke. Jag följer med i fallet, och får leva med ångesten en vecka till.