Bästa sökningen

Avhandling + pirater.

Man tackar, man tackar.

Även om jag beklagar att ni hamnade just här, och att jag inte hade särskilt mycket sofistikerat att säga om den saken.

2000

2000 sidvisningar firas medelst skumpa och fyrverkerier!

Eller genom att läsa svarta böcker om kultur och metakultur.

Valet är fritt och upp till var och en. Jag kan dessvärre konstatera att jag gjorde fel val.

Btw.

Att jag inte har nån egen etikett för prokrastinering förresten.

Ska åtgärda det nu.

Inte för att jag har nåt att säga om den saken

Det är ju onekligen lite lustigt när man jazzar runt på ne.se och plötsligt får upp ett meddelade om att man ska blogga om sidan i fråga. Särskilt som sidan i fråga innehåller ett så föga fantasieggande uppslag som "numerär".

Den känslan

Varje gång jag loggar in upptäcker jag att det har varit någon ny person här och gluttat. Vet ni vad det känns som? Typ knark.

EDIT: vilket jag, måste understrykas, i övrigt inte vet något som helst om.

Skriva för sina läsare

Btw. En del som ramlar in här verkar ha gjort det som ett resultat av sökordskombinationen "ångest inför disputation". Jag funderar lite över vad man med en sån sökning hoppas på att hitta. Lugnande ord, konkreta tips på hur man ska hantera sin ångest eller någon som lider av det ännu mer?

På den här bloggen är ångesten omedelbar och ofiltrerad. Jag hoppas att jag med mitt eget dåliga exempel kan lugna någon annan ångestdriven själ. Hur man ska hantera den vet jag dock inte riktigt. Skapa en blogg kanske?

I want to believe

Några veckor innan jag själv började blogga ägnades flera fikarumsdiskussioner åt temat rulltrappereparatören. Ni vet den där (åtminstone under en kort period) hajpade bloggen om att serva rulltrappor i Flemingsberg. För mig och mina doktorandkolleger var det något av en ny värld som öppnades. Det lät ju så konkret. Så handfast. Så på riktigt. Till skillnad från den hittepåverksamhet som är forskning. Så vi lämnade den vanligtvis skeptiska attityden därhän och lät oss villigt förtjusas. Förföras. Av en rulltrappereparatör i Flemingsberg.

Idag kom temat rulltrappereparatören upp i fikarumsdiskussionen. Då fick jag veta att den troligen är en fejk.

[Plats för häpna reaktioner, alternativt hånskratt åt mig som inte tänkt den tanken tidigare. Och har jag tänkt den har jag lika snabbt slagit bort den. Allt enligt principen I want to believe]

För egen del har besvikelsen existentiella dimensioner. Tänk om jag(ochminavhandling) också skulle visa sig vara en fejk? Å ena sidan skulle jag då få bekräftat det själv jag länge har misstänkt. Å andra sidan skulle det vara förödande på precis alla plan.

Många metanivåer i omlopp här. Mycket ångest. Nu väntar jag bara på att universitetet ska gå ut med en dementi: "Doktorander? Nä några sådana har vi inte här."

Med bloggen i takt med tiden

Häromdagen föreslog jag för vår professor att han borde starta en blogg. Jag hade tänkt mig en livsstilsblogg om tillvaron som professor men hey!, om han vill skriva om forskning och andra viktiga grejer får han väl göra det.

Att förslaget inte verkade gå hem bekommer mig inte. Här är ett argument för varför akademiker bör blogga. Plötsligt känner jag mig liksom i framkanten av utvecklingen. Fast bokrecensioner, nä det får nog vänta ännu ett slag.

Too much information

Häromdagen uppmanades jag förresten att uppdatera min personliga hemsida på institutionens webbplats. Där kan man också, i förekommande fall, lägga ut länk till sin egen blogg.

Ja. Det kunde jag ju göra. I det fall jag inte redan nu brillierar tillräckligt mycket för mina kollegor, eller känner mig tillräckligt självutlämnande inför studenterna som det är.

Skrivarflöde

När det lossnar, lossnar det med besked. Idag både bloggar och avhandlingsskriver jag som besatt. Det känns som om det går bra också. Tjoho!

Kanske den bästa skrivarformen är just "lätt bakis"?

På allmän begäran

På allmän eller snarare Den Smarte Doktorandens begäran har jag tagit bort reaktionsknapparna. Vill ni tycka nåt får ni göra det i smarta och välformulerade kommentarer. Och minns farbror Barbros ord: Det finns ingen genväg till det perfekta argumentet!

Nån med mig skämta aprillo?

Igår skvallrade Handledaren för ölkumpanerna om mig och min blogg. Idag har jag slagit rekord i antal läsare. Han sa i och för sig inte vad bloggen hette, och det KAN ju vara samma person som går in och gluttar igen och igen och igen. Det är som Den Smarte Doktoranden och rubriken föreslår: Nån med mig skämta aprillo!!?