Plötsligt händer det

Ni vet det där jag ältat tidigare, om att jag inte skulle känna igen en poäng om den så hoppade upp och slog mig i huvudet? Så sitter man och skriver och väntar på att klockan ska slå helg och plötsligt inser man att

jagserpoängenjagserpoängenjagserpoängenjagserpoängenjagserpoängenjagserpoängenjagserfaktisktenpoängidetjagförnärvarandeskriver!!!!!!

Det är stort. Det känns lite som om jag haft en uppenbarelse. Antingen det eller en analytisk orgasm.

Revidering av tidigare inlägg

Ni vet det där om att det för typ tre veckor sedan gick bra? Det var då det, och har inte varit sant sedan dess. Idag sitter jag och skriver om text som förvisso inte dömts ut som fullständigt värdelös men som är så ostrukturerad och ofokuserad att de eventuella poänger som görs osynliggörs i allt fluff. Och jag som tyckte jag var så jäkla smart som fick in Rabinow och Veyne och Rancière och grabbarna; nu ska jag vara glad om jag ens lyckas ägna dem en fotnot.

Gör om. Gör nytt. Gör bättre.

Och impulsen är att bli ett trotsbarn. Min jäkla bihandledare. Allt är hans fel. Han är dum.