måndag 30 maj 2011
Btw.
Kan f.ö. meddela att det faktum att jag ens överväger att avsluta arbetsdagen och faktiskt känna mig färdigjobbad är jäkligt out of character. Drar slutsatsen att mitt lärarjag har en sundare inställning till jobbet än mitt avhandlingsskrivarjag.
Enten-eller?
Det här är väl sånt man inte borde erkänna men...
...imorgon ska jag handleda studenter. Hela-jäkla-dagen. Nu funderar jag på om bästa förberedelserna är att gymma eller att dricka öl?
EDIT: Och så bör väl förtydligas att... 1) jag HAR läst deras textunderlag och 2) jag älskar undervisning och mina studenter är grymma. Hela-jäkla-dagen var mest ett försök att skapa chimär av misär som alltså egentligen inte finns.
...imorgon ska jag handleda studenter. Hela-jäkla-dagen. Nu funderar jag på om bästa förberedelserna är att gymma eller att dricka öl?
EDIT: Och så bör väl förtydligas att... 1) jag HAR läst deras textunderlag och 2) jag älskar undervisning och mina studenter är grymma. Hela-jäkla-dagen var mest ett försök att skapa chimär av misär som alltså egentligen inte finns.
Språkbruk
När Platonforskaren säger "eeeeeet cetera" och jag säger "di-tidi-tidi", ja då menar vi ungefär samma sak. Det där med eventuell intellektuell framtoning är en fråga som, i likhet med så många andra, jag tänker skjuta upp till en annan dag.
fredag 27 maj 2011
Skäms
Gårkvällen innebar öl och intellektuella skämslekar. Alltså lekar där man enligt formeln "jag har inte" ska erkänna något komprometterande om sig själv, något man vet att man bör skämmas för att man inte har gjort. Eftersom ölsällskapet uteslutande bestod av akademiker var ingången läsning. Dvs. sådant man inte har läst, och vet att man ska skämmas för. Om man "vinner", dvs. om alla vid bordet har läst det man själv inte har läst, får man sitta där med skammen, men man slipper å andra sidan hälla i sig hela innehållet i ölglaset. Då måste de andra dricka istället. Om man har fel, dvs. om nån annan inte heller har läst det man själv inte har läst är det botten upp.
Ja. Jag måste erkänna att jag fortfarande inte har reglerna helt klara för mig. Därav den något förvirrade beskrivningen. Därav - troligen - alldeles för många botten upp, såväl för mig som för övriga sällskapet.
Hur som helst. Vad jag ville komma till är följande:
Jag har aldrig läst Tranströmer.
Jag har aldrig läst Stig Larsson.
Jag skäms inte. Jag skäms inte ens över att jag inte skäms. Att leka skämslekar däremot. P.I.N.S.A.M.T.
Ja. Jag måste erkänna att jag fortfarande inte har reglerna helt klara för mig. Därav den något förvirrade beskrivningen. Därav - troligen - alldeles för många botten upp, såväl för mig som för övriga sällskapet.
Hur som helst. Vad jag ville komma till är följande:
Jag har aldrig läst Tranströmer.
Jag har aldrig läst Stig Larsson.
Jag skäms inte. Jag skäms inte ens över att jag inte skäms. Att leka skämslekar däremot. P.I.N.S.A.M.T.
torsdag 26 maj 2011
Too much information
Häromdagen uppmanades jag förresten att uppdatera min personliga hemsida på institutionens webbplats. Där kan man också, i förekommande fall, lägga ut länk till sin egen blogg.
Ja. Det kunde jag ju göra. I det fall jag inte redan nu brillierar tillräckligt mycket för mina kollegor, eller känner mig tillräckligt självutlämnande inför studenterna som det är.
Ja. Det kunde jag ju göra. I det fall jag inte redan nu brillierar tillräckligt mycket för mina kollegor, eller känner mig tillräckligt självutlämnande inför studenterna som det är.
En kombinerad brasklapp/metakommentar till bloggen, särskilt i relation till Den Smarte Doktorandens marknadsföring av mig som uttolkare av Pär Ström
"Du sökte en analys och fann det här, du är besviken."
onsdag 25 maj 2011
Liv i luckan med lista!
Ibland tryter ju fantasin, såväl i förhållandet med avhandlingen som i förhållandet med bloggen. Då är det tur att det finns små smarta sätt att liva upp relationen igen.
Dagens humör: minst sagt varierat.
Dagens mående: jämngott.
Dagens borde: kanske inte prata så mycket strunt.
Dagens frisyr: odefinierat rufs. Troligen ramla av cykeln-relaterat.
Dagens klädsel: som sig bör för en seriös, proper lärarauktoritet.
Dagens planer: vaga. Troligen skriva klart avhandlingen-relaterade.
Dagens vill ha: en helpdesk som löser ALLT.
Dagens längtan: nope. Fördelen med hektiska dagar är att man bara kan vara i nuet.
Dagens fundering: om det finns ett liv efter disputationen, och hur det i så fall skulle gestalta sig? Samt lite om pedagogiska strategier.
Dagens beroende: nope. Fördelen med undervisning är att man inte kan knarka Internet i tid och otid.
Dagens tråkigaste: Inser att vurpan på cykeln, de förstörda strumpbyxorna eller det inställda tåget borde räknas hit. Men såhär i efterhand tycker jag faktiskt att det var rätt underhållande.
Dagens tidning: DN. Metro.
Dagens låt: Edelweiss. Please don't ask why. EDIT: Jamenokejrå, eftersom formalian ska vara korrekt måste väl hänvisningen in ändå. Alltså.
Den här listan hittade jag hos Cosmo. För fler listor besök cosmopolitan.se!
OBS! Meningen var förtryckt. Ville bara säga det.
Förtryckt. För-tryckt.
Kamikazepedagogik
Jag vet inte om det är pedagogiskt genialt eller pedagogiskt självmord att använda kurslitteraturen som exempel på sånt som studenterna ABSOLUT INTE får göra i sina egna rapporter.
Som exv. att tillämpa den avancerade vetenskapliga metoden "att granska". Ta Wikipedia som utgångspunkt för begreppsdefinitionen. Eller att ägna sig åt ett kritiskt tänkande som innebär att ingenting ifrågasätts.
Sa jag kritiskt tänkande? Hmm. Nåt måste ha blivit fel där.
Som exv. att tillämpa den avancerade vetenskapliga metoden "att granska". Ta Wikipedia som utgångspunkt för begreppsdefinitionen. Eller att ägna sig åt ett kritiskt tänkande som innebär att ingenting ifrågasätts.
Sa jag kritiskt tänkande? Hmm. Nåt måste ha blivit fel där.
Undervisningsförberedelser
Ramla med cykeln - check
Trasa sönder strumpbyxorna - check
Tåget inställt - check
Ev. förstöra kaffeautomaten - check
Nu ska snart jag in och undervisa. Förväntar mig att uträtta stordåd.
Trasa sönder strumpbyxorna - check
Tåget inställt - check
Ev. förstöra kaffeautomaten - check
Nu ska snart jag in och undervisa. Förväntar mig att uträtta stordåd.
fredag 20 maj 2011
Fredag em: att göra
1. Dricka skumpa
2. Skriva på avhandlingen
3. Gå och träna
Man kan ju tycka att ordningen är felvänd. Ja det kan man definitivt tycka. Men troligen blir allting lättare såhär.
EDIT: 4. Få ångest. 5. Bemästra ångest. Nu har jag prickat av alla punkter på checklistan, så med detta gör jag helg.
2. Skriva på avhandlingen
3. Gå och träna
Man kan ju tycka att ordningen är felvänd. Ja det kan man definitivt tycka. Men troligen blir allting lättare såhär.
EDIT: 4. Få ångest. 5. Bemästra ångest. Nu har jag prickat av alla punkter på checklistan, så med detta gör jag helg.
Tio skäl att gilla sitt jobb
1. För att "nu behöver jag en onanist" är en helt normal utsaga som inte ger upphov till nån förvåning eller kräver några vidare förklaringar.
Det var ett skäl. Vad gäller de resterande nio ber jag att få återkomma.
EDIT: Felvända ordningar (se ovan). Det är ett uppenbart skäl.
Det var ett skäl. Vad gäller de resterande nio ber jag att få återkomma.
EDIT: Felvända ordningar (se ovan). Det är ett uppenbart skäl.
That rock'n'roll lifestyle
Nästa vecka ska jag på Nobelmuseet och ägna mig åt kändisspotting. Ja, egentligen ska jag lyssna på Judith Butler som håller årets Neale Wheeler Watson-föreläsning men titta-viska-pekaleken brukar vara ett ofrånkomligt inslag. Vi är så ytliga och kändiskåta, vi doktorander.
Och man känner sig onekligen lite som en superstjärna själv när man får det officiella invitationsmailet. Som en riktig V.I.P.-person. För den stora förväntade anstormningen gör ju att det hela måste styras upp logistiskt. Så. Jag ska använda ingången via Trångsund (ena änden av huset antar jag, vet inte, tänker att det ger sig). Jag ska komma i god tid, och ha intagit min plats senast 15.45. Platsen är personlig och jag måste printa mailet som, tillsammans med avprickningslistorna i dörren, fungerar som inträdesbiljett.
Det känns som en blandning mellan en rockkonsert och en tillställning med kungen. Jag förväntar mig nästan att de har kravallstaket.
De riktiga V.I.P.-människorna får sedan käka middag i Nobelmuseets fantastiska lokaler. Allt medan vi i B-laget dricker öl på andra sidan Stortorget. Inte mig emot. Jag känner mig jättejättetuff och V.I.P.-ig ändå.
Och man känner sig onekligen lite som en superstjärna själv när man får det officiella invitationsmailet. Som en riktig V.I.P.-person. För den stora förväntade anstormningen gör ju att det hela måste styras upp logistiskt. Så. Jag ska använda ingången via Trångsund (ena änden av huset antar jag, vet inte, tänker att det ger sig). Jag ska komma i god tid, och ha intagit min plats senast 15.45. Platsen är personlig och jag måste printa mailet som, tillsammans med avprickningslistorna i dörren, fungerar som inträdesbiljett.
Det känns som en blandning mellan en rockkonsert och en tillställning med kungen. Jag förväntar mig nästan att de har kravallstaket.
De riktiga V.I.P.-människorna får sedan käka middag i Nobelmuseets fantastiska lokaler. Allt medan vi i B-laget dricker öl på andra sidan Stortorget. Inte mig emot. Jag känner mig jättejättetuff och V.I.P.-ig ändå.
onsdag 18 maj 2011
Strömpärren strikes again
Häromdagen råkade jag avslöja min hemliga blogg för ännu en såndär Riktig Forskare. Han frågade/förutsatte omedelbart att jag ägnar bloggen åt att analysera samhällsfenomen och diskussioner som på något sätt anknyter till temat för mitt avhandlingsprojekt.
Men nej. Det gör jag ju faktiskt inte.
Jag är mer intresserad av att läsa och diskutera sådant som inte på något sätt anknyter till min egen forskning. Sånt som upprör och fascinerar och som jag ev. inte har full kompetens att uttala mig om. Sånt som... till exempel... Pär Ström!
Asså Pär Ström. Igår läste jag hans nyutkomna bok Sex feministiska myter med den underbara underrubriken Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund. Vilken titel! Förnumstighet, bedräglighet och propagandism i en ljuvlig kombo. Men det är klart. Sanningen liksom. Den är ju som den är, oavsett vad sånadär världsfrånvända forskare tycker om saken. Eller som det står i klartext, på sidan 19, där myten om sociala konstruktioner effektivt avlivas: "Men verkligheten är ju som den är, oavsett vad man tycker om den." Ka-tjing! Pär Ström - stora delar av humsamforskningen(ochförmodligenävenendelavteknatforskningen) 1-0! Bra att du redde ut det för oss.
(men Pär, ett hett tips: om du vill få oss i det ideologiimpregnerade mytproducerande elfenbenstornet att läsa och ta dig på allvar bör du nog undvika att tala i termer av verklighet och sanning. Många av oss är liksom lite kinkiga med det).
Om innehållet i övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag är liksom... alldeles tagen. Fascinerad av denna strömska benägenhet att gå in och ha åsikter i en diskussion utan att ha någon aning om vad motkombattanterna egentligen tycker. Eller åtminstone inte redogöra för det. Polemik i all ära men saklighet - som Pär ju ändå verkar tycka är rätt så viktigt, se ex. s. 79 - kräver väl ändå att man ger en förhållandevis rättvisande bild av vad meningsmotståndarna egentligen har sagt? Om inte annat kan det ju vara en bra service för oss läsare som inte är så insatta i genusforskningsläget. Kan man ju liksom tycka. Så vi själva får möjlighet att ta ställning och sådär.
Nå. En relaterad aspekt av är hur det som för många feminister (ajdå! nu gör jag det själv! hänvisar svepande utan att kunna belägga exakt vem som sa det!) är själva problemformuleringen i Ströms resonemang förvandlas till ett sakförhållande som alls inte behöver kritiseras. Tvärtom tas sakförhållandet som intäkt för att problemformuleringen är felaktig, att det över huvud taget inte finns ett problem. Att kvinnor lägger mer tid på hemarbete "innebär rimligen att kvinnor generellt sett är mer intresserade av hemarbete än män" (s. 63) och att kvinnor har sämre möjlighet att göra karriär och få höga befattningar är inte särskilt konstigt med tanke på att de är sjukskrivna i betydligt mycket högre utsträckning än männen (s. 39).
Hmm. Man kan ju tycka att detta borde leda in resonemanget på frågan varför kvinnor i så hög grad är sjukskrivna. Om inte annat borde det väl ändå vara ett problem? Men nej. Icke. Därtill är det naturligt att män kommer längre i karriären. Observera. Naturligt. De är ju mer tävlingsiriktade, riskbenägna och fokuserade (s. 33f). Oavsett om man tror på det här med naturliga manliga respektive kvinnliga egenskaper (själv är jag skeptisk, men så är jag ju också en såndär flummig humanist) kan det ju vara värt att reflektera över huruvida det finns egenskaper som är naturligt nödvändiga i karriären? Och - om ja - varför det i så fall är just de manliga egenskaperna som förs fram som sådana?
Men. Sakförhållanden är ju sakförhållanden. Verkligheten kan inte bestridas. Problemen görs till icke-problem.
Ja. Jag vet inte vad jag ska säga, men ändå har jag jättemycket som vill ut. Det kliar i huvudet och tankarna går i virvlar. Det märks på formuleringarna. Jag är ledsen. Kanske borde jag fokusera på den egna forskningen nu.
En sak till bara.
"Ofta grundläggs en myt genom att en forskare eller debattör som har en egen agenda genomför ett projekt eller skriver en rapport på ett vinklat sätt." Jasså du Pär. Det tål onekligen att tänkas på.
Men nej. Det gör jag ju faktiskt inte.
Jag är mer intresserad av att läsa och diskutera sådant som inte på något sätt anknyter till min egen forskning. Sånt som upprör och fascinerar och som jag ev. inte har full kompetens att uttala mig om. Sånt som... till exempel... Pär Ström!
Asså Pär Ström. Igår läste jag hans nyutkomna bok Sex feministiska myter med den underbara underrubriken Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund. Vilken titel! Förnumstighet, bedräglighet och propagandism i en ljuvlig kombo. Men det är klart. Sanningen liksom. Den är ju som den är, oavsett vad sånadär världsfrånvända forskare tycker om saken. Eller som det står i klartext, på sidan 19, där myten om sociala konstruktioner effektivt avlivas: "Men verkligheten är ju som den är, oavsett vad man tycker om den." Ka-tjing! Pär Ström - stora delar av humsamforskningen(ochförmodligenävenendelavteknatforskningen) 1-0! Bra att du redde ut det för oss.
(men Pär, ett hett tips: om du vill få oss i det ideologiimpregnerade mytproducerande elfenbenstornet att läsa och ta dig på allvar bör du nog undvika att tala i termer av verklighet och sanning. Många av oss är liksom lite kinkiga med det).
Om innehållet i övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag är liksom... alldeles tagen. Fascinerad av denna strömska benägenhet att gå in och ha åsikter i en diskussion utan att ha någon aning om vad motkombattanterna egentligen tycker. Eller åtminstone inte redogöra för det. Polemik i all ära men saklighet - som Pär ju ändå verkar tycka är rätt så viktigt, se ex. s. 79 - kräver väl ändå att man ger en förhållandevis rättvisande bild av vad meningsmotståndarna egentligen har sagt? Om inte annat kan det ju vara en bra service för oss läsare som inte är så insatta i genusforskningsläget. Kan man ju liksom tycka. Så vi själva får möjlighet att ta ställning och sådär.
Nå. En relaterad aspekt av är hur det som för många feminister (ajdå! nu gör jag det själv! hänvisar svepande utan att kunna belägga exakt vem som sa det!) är själva problemformuleringen i Ströms resonemang förvandlas till ett sakförhållande som alls inte behöver kritiseras. Tvärtom tas sakförhållandet som intäkt för att problemformuleringen är felaktig, att det över huvud taget inte finns ett problem. Att kvinnor lägger mer tid på hemarbete "innebär rimligen att kvinnor generellt sett är mer intresserade av hemarbete än män" (s. 63) och att kvinnor har sämre möjlighet att göra karriär och få höga befattningar är inte särskilt konstigt med tanke på att de är sjukskrivna i betydligt mycket högre utsträckning än männen (s. 39).
Hmm. Man kan ju tycka att detta borde leda in resonemanget på frågan varför kvinnor i så hög grad är sjukskrivna. Om inte annat borde det väl ändå vara ett problem? Men nej. Icke. Därtill är det naturligt att män kommer längre i karriären. Observera. Naturligt. De är ju mer tävlingsiriktade, riskbenägna och fokuserade (s. 33f). Oavsett om man tror på det här med naturliga manliga respektive kvinnliga egenskaper (själv är jag skeptisk, men så är jag ju också en såndär flummig humanist) kan det ju vara värt att reflektera över huruvida det finns egenskaper som är naturligt nödvändiga i karriären? Och - om ja - varför det i så fall är just de manliga egenskaperna som förs fram som sådana?
Men. Sakförhållanden är ju sakförhållanden. Verkligheten kan inte bestridas. Problemen görs till icke-problem.
Ja. Jag vet inte vad jag ska säga, men ändå har jag jättemycket som vill ut. Det kliar i huvudet och tankarna går i virvlar. Det märks på formuleringarna. Jag är ledsen. Kanske borde jag fokusera på den egna forskningen nu.
En sak till bara.
"Ofta grundläggs en myt genom att en forskare eller debattör som har en egen agenda genomför ett projekt eller skriver en rapport på ett vinklat sätt." Jasså du Pär. Det tål onekligen att tänkas på.
tisdag 17 maj 2011
Pinka in sina revir
Det finns tillfällen då doktoranden lämnar heminstitutionen och gästspelar på annan ort. Då är tillgång till det där med tjänsterum, datorer, kopieringsmaskiner och annat inte alltid helt enkelt eller självklart.
Förrförra veckan påpekade jag att jag behövde nyckel. Hade hört att det var lite restriktioner kring nycklarna, men jag fick en utan problem.
Förra veckan upptäckte jag att jag har tillgång till värsta tekniska utrustningen. Det är bara att gå till mediecentret och plocka ut.
Idag påpekade jag att jag behöver ett postfack. Det ska tydligen fixas asap.
Tro vad jag ska påpeka att jag behöver härnäst? Fast anställning kanske?
EDIT: Med hjälp av nyckeln kan jag ta mig in i tjänsterummet som jag halvt om halvt har ockuperat. Nu väntar jag bara på att någon ska påpeka att jag borde ha mitt namn på dörren också.
Förrförra veckan påpekade jag att jag behövde nyckel. Hade hört att det var lite restriktioner kring nycklarna, men jag fick en utan problem.
Förra veckan upptäckte jag att jag har tillgång till värsta tekniska utrustningen. Det är bara att gå till mediecentret och plocka ut.
Idag påpekade jag att jag behöver ett postfack. Det ska tydligen fixas asap.
Tro vad jag ska påpeka att jag behöver härnäst? Fast anställning kanske?
EDIT: Med hjälp av nyckeln kan jag ta mig in i tjänsterummet som jag halvt om halvt har ockuperat. Nu väntar jag bara på att någon ska påpeka att jag borde ha mitt namn på dörren också.
måndag 16 maj 2011
Högläsning och politiska analyser
Doktoranden (läser högt ur sitt källmaterial): "Fattigdomens bekämpande, den rätta välståndspolitiken, måste innebära en obeveklig kamp icke blott mot de yttre förhållanden, som alstra fattigdom och kvarhålla i fattigdom, utan äfven mot viljan till fattigdom, viljan att vara ekonomiskt undermålig och eländig samt socialt och kulturellt skadlig."
Den Smarte Doktoranden: "Är det Filippa Reinfeldt som har sagt det?"
Den Smarte Doktoranden: "Är det Filippa Reinfeldt som har sagt det?"
Långsamt, långsamt, åh så långsamt
Om nån skulle undra hur det går med skrivandet idag. Idag liksom alla dagar. Ack ja.
"Ja jag vet, jag är ju grym"
I höstas recenserade jag en bok för en facktidskrift. Jämfört med det översvallande mottagande boken fått i den svenska kulturjournalistikvärlden låter sig min recension beskrivas som mer av det snorkigt ogina slaget.
Idag fick jag ett mail från en av redaktörerna, som tackade för min recension. Av mailet att döma höll han med i min kritik på typ alla punkter.
Nu är frågan vad jag ska svara. Ett överslätande mail som ursäktar mina stundom hårda ord, som förklarar att min recension i mångt och mycket ska läsas just i relation till det övriga mottagandet?
Eller ett kort och koncist: "Ja jag vet, jag är ju grym".
EDIT: Ett litet förtydligande - självklart blev jag jätteglad över mailet, och jag hade onekligen varit rätt nervös inför redaktörernas ev. reaktioner. Självklart är jag också glad över att han tyckte min kritik var rimlig. Men i vanlig ordning har jag bara två poler. Storhetsvansinne. Avgrundsångest.
Idag fick jag ett mail från en av redaktörerna, som tackade för min recension. Av mailet att döma höll han med i min kritik på typ alla punkter.
Nu är frågan vad jag ska svara. Ett överslätande mail som ursäktar mina stundom hårda ord, som förklarar att min recension i mångt och mycket ska läsas just i relation till det övriga mottagandet?
Eller ett kort och koncist: "Ja jag vet, jag är ju grym".
EDIT: Ett litet förtydligande - självklart blev jag jätteglad över mailet, och jag hade onekligen varit rätt nervös inför redaktörernas ev. reaktioner. Självklart är jag också glad över att han tyckte min kritik var rimlig. Men i vanlig ordning har jag bara två poler. Storhetsvansinne. Avgrundsångest.
Hektiska maj
Inte nog med att maj månad innebär såväl undervisning som hetsskrivande inför nästa deadline.
Det är ett jäkla massa disputationsfestande också.
Plötsligt fick jag flashbacks till sista året i gymnasiet. Det är faktiskt lite läskigt.
Det är ett jäkla massa disputationsfestande också.
Plötsligt fick jag flashbacks till sista året i gymnasiet. Det är faktiskt lite läskigt.
söndag 15 maj 2011
Vårkänslor
Doktoranden har upptäckt power point. Doktoranden känner sig både nykär och frälst.
EDIT: Får nästan hoppas att förälskelsen är övergående. Misstänker att pp i humanistkretsar fortfarande är lite av en förbjuden kärlek.
EDIT: Får nästan hoppas att förälskelsen är övergående. Misstänker att pp i humanistkretsar fortfarande är lite av en förbjuden kärlek.
En helt ny karriär
Häromdagen var jag hos skomakaren. Där var det fullt ös. Alla tanter i kvarteret ville få såväl vinterkängorna som vårskorna fixade.
Man kan ju tycka att skomakarn borde vara nöjd. Strid ström av kunder = kling i kassaapparaten. Fast så värst nöjd verkade han inte. Han såg ut att hellre vilja dricka kaffe och snacka strunt med sina polare. Tapetserarna som han delar lokal med.
När jag blir stor vill jag också ha en affär där jag kan sitta och dricka kaffe och snacka strunt med mina polare. Vad för verksamhet jag ska bedriva spelar mindre roll. Sälja osorterat skräp kanske. Ha en språkverkstad. Så ska jag sitta där dagarna i ända och tjattra och hinka kaffe med vännerna. Kommer det kunder ska vi sucka tungt och mobba dem.
(Det där sista vet jag själv är en lögn. Det är inte mitt buttra, asociala jag utan snarare mitt översociala dito som kommer att driva kunderna på flykten. Såvida jag inte hinner snacka ihjäl dem först alltså).
Jag inser att det finns en massa aber i den här fantasin. En kritiker kan också undra på vilket sätt affärsinnehavarskapet egentligen skiljer sig från doktorerandet. Doktorerandet innehåller ju flera av de ovan nämnda komponenterna. Det dricks en hel del kaffe. Det tjattras en hel del med vännerna. Kommer det handledare suckar vi tungt och mobbar dem.
Men let's not be kritiska! Let's not be realistiska! Fokusera på det positiva. Egen affär. Hinkvis med kaffe. Struntprat med vännerna.
Mina andra alternativa karriärplaner är: läkare, förläggare, konsumentombudsman, diplomat och spion.
Man kan ju tycka att skomakarn borde vara nöjd. Strid ström av kunder = kling i kassaapparaten. Fast så värst nöjd verkade han inte. Han såg ut att hellre vilja dricka kaffe och snacka strunt med sina polare. Tapetserarna som han delar lokal med.
När jag blir stor vill jag också ha en affär där jag kan sitta och dricka kaffe och snacka strunt med mina polare. Vad för verksamhet jag ska bedriva spelar mindre roll. Sälja osorterat skräp kanske. Ha en språkverkstad. Så ska jag sitta där dagarna i ända och tjattra och hinka kaffe med vännerna. Kommer det kunder ska vi sucka tungt och mobba dem.
(Det där sista vet jag själv är en lögn. Det är inte mitt buttra, asociala jag utan snarare mitt översociala dito som kommer att driva kunderna på flykten. Såvida jag inte hinner snacka ihjäl dem först alltså).
Jag inser att det finns en massa aber i den här fantasin. En kritiker kan också undra på vilket sätt affärsinnehavarskapet egentligen skiljer sig från doktorerandet. Doktorerandet innehåller ju flera av de ovan nämnda komponenterna. Det dricks en hel del kaffe. Det tjattras en hel del med vännerna. Kommer det handledare suckar vi tungt och mobbar dem.
Men let's not be kritiska! Let's not be realistiska! Fokusera på det positiva. Egen affär. Hinkvis med kaffe. Struntprat med vännerna.
Mina andra alternativa karriärplaner är: läkare, förläggare, konsumentombudsman, diplomat och spion.
onsdag 11 maj 2011
Teknikens drottning håller hov
Så. Glöm allt snack om förlegade jäkla OH-bilder. Nu har jag flirtat till mig hjälp från AV-teknikerna. De kommer imorgon och hjälper mig installera dator, power point-kanon och gudvetvad. Nu jäklar. Nu kör vi. Det är jag mot tekniken och jag ska banne mig vinna. With a little help from my AV-crew.
Teknikens drottning
Som den pedagogiska superlärare jag är har jag precis satt ihop en power point inför morgondagens seminarium.
Nu ska jag bara printa ut den på OH så jag kan visa den för studenterna också.
Teknikens drottning. Teknikens okrönta drottning. Ja. Det beror väl på vilket perspektiv man intar. Det halvtomma och halvfulla glaset liksom. Over and out.
Nu ska jag bara printa ut den på OH så jag kan visa den för studenterna också.
Teknikens drottning. Teknikens okrönta drottning. Ja. Det beror väl på vilket perspektiv man intar. Det halvtomma och halvfulla glaset liksom. Over and out.
Oväntade möten i solen
- Tja! Jag satt precis och tänkte på dig!
- Gjorde du?
- Nä. Egentligen tänkte jag på Foucault.
- Gjorde du?
- Nä. Egentligen tänkte jag på Foucault.
tisdag 10 maj 2011
måndag 9 maj 2011
Kortminne
Imorgon startar som sagt undervisningen. Introföreläsning för en sisådär 80 förhoppningsvis hågade studenter. På kaffepausen i solen utspelades ungefär följande meningsutbyte.
Jag: "Jag hoppas jag inte förväntas göra något."
Teoretikern: "Mmm. Du kanske bör ringa kursansvarige och fråga?"
Jag: "Nu?!? Nä, då är det bättre att inte fråga alls. Det får ge sig liksom."
Alltså jag TROR ju att min uppgift imorgon mest är att vara närvarande. Själva introt tror jag någon annan ska ta hand om. Har vaga minnen om att det sades nåt sånt vid förberedelsemötet i mars. Problemet är bara mitt korttidsminne. Att säga att jag har minne som en guldfisk vore en förolämpning mot fisken. Mitt långtidsminne, däremot, fungerar utmärkt. Nästan överbra faktiskt. Men det hjälper mig inte här. Och att dagen innan kursstart ringa och fråga vad jag egentligen förväntas göra... nä, då avslöjar jag inte bara minnets brister utan även framförhållningens. Dubbelt dåligt liksom.
Nå. Vad gäller morgondagen hoppas jag att mitt minne inte spelar mig ett spratt. Att det enda jag förväntas göra är att vara närvarande. För framtiden ska jag se om jag kan byta det interna långminneskortet mot ett kortminneskort istället. I den dagliga verksamheten vore det onekligen rätt praktiskt.
EDIT: Däremot har jag inga problem med att outa mina eventuella brister på bloggen. Eftersom inget som sker i bloggosfären är på riktigt.
Jag: "Jag hoppas jag inte förväntas göra något."
Teoretikern: "Mmm. Du kanske bör ringa kursansvarige och fråga?"
Jag: "Nu?!? Nä, då är det bättre att inte fråga alls. Det får ge sig liksom."
Alltså jag TROR ju att min uppgift imorgon mest är att vara närvarande. Själva introt tror jag någon annan ska ta hand om. Har vaga minnen om att det sades nåt sånt vid förberedelsemötet i mars. Problemet är bara mitt korttidsminne. Att säga att jag har minne som en guldfisk vore en förolämpning mot fisken. Mitt långtidsminne, däremot, fungerar utmärkt. Nästan överbra faktiskt. Men det hjälper mig inte här. Och att dagen innan kursstart ringa och fråga vad jag egentligen förväntas göra... nä, då avslöjar jag inte bara minnets brister utan även framförhållningens. Dubbelt dåligt liksom.
Nå. Vad gäller morgondagen hoppas jag att mitt minne inte spelar mig ett spratt. Att det enda jag förväntas göra är att vara närvarande. För framtiden ska jag se om jag kan byta det interna långminneskortet mot ett kortminneskort istället. I den dagliga verksamheten vore det onekligen rätt praktiskt.
EDIT: Däremot har jag inga problem med att outa mina eventuella brister på bloggen. Eftersom inget som sker i bloggosfären är på riktigt.
Chockstatus: ännu inte återhämtad
"Här sitter jag på min söta ända,
och väntar på att nåt mer spännande ska hända."
Behöver jag nämna att det går segt med avhandlingsskrivandet idag? Behöver jag nämna att solen skiner och det där med "frihet under ansvar" känns som en lockelse där ansvarsaspekten helt har fallit bort?
Himla tur att jag jobbar bäst under panik. Nästa deadline 7/6. Kan ta det softish i två veckor till.
*fastjagskyllerjusåklartpåbiblioteketochmorgonenschockupplevelse*
*såklartattjaggör*
och väntar på att nåt mer spännande ska hända."
Behöver jag nämna att det går segt med avhandlingsskrivandet idag? Behöver jag nämna att solen skiner och det där med "frihet under ansvar" känns som en lockelse där ansvarsaspekten helt har fallit bort?
Himla tur att jag jobbar bäst under panik. Nästa deadline 7/6. Kan ta det softish i två veckor till.
*fastjagskyllerjusåklartpåbiblioteketochmorgonenschockupplevelse*
*såklartattjaggör*
Fashionstatements // till den/m det berör del II
Det är helt okej att ha rosa skjorta. Det är helt okej att ha röda byxor. Möjligen bör man undvika kombinationen. Men i princip, och var för sig, är det alltså helt okej.
Åter till väsentligheterna
Så. Då har jag fått ett ursäktande mail från biblioteket. Det var de som inte hade koll. Hjärtat slår lugnare och jag kan återgå till det jag förväntas ägna mina arbetsdagar åt. Läser om Karl Lamprecht och tyskt sekelskifte 1900 (men förihelvete, jag ska ju inte läsa mer!). Funderar över smarta sätt att disponera kapitlet. Hur jag pedagogiskt ska åskådliggöra skillnaden mellan politi och politik. Om det tillhör huvudsakerna eller bisakerna (ständigt denna fråga!). Om det alls är någonting jag behöver bry mitt söta huvud om?
Till detta undervisningsförberedelser. Första föreläsningen imorgon. Vad jag ska säga. Vad jag ska ha på mig. Vilka fashionstatements jag vill göra, och hur jag samtidigt kan befästa min auktoritet som lärare. Ja jäklar vad mycket det är att tänka på.
Bloggar gör jag visst också. Multitasking kallas det.
Till detta undervisningsförberedelser. Första föreläsningen imorgon. Vad jag ska säga. Vad jag ska ha på mig. Vilka fashionstatements jag vill göra, och hur jag samtidigt kan befästa min auktoritet som lärare. Ja jäklar vad mycket det är att tänka på.
Bloggar gör jag visst också. Multitasking kallas det.
Börja dagen i chock
Man är nog inte helt i balans med tillvaron när ersättningskrav från biblioteket får allting att rämna. Men faktiskt. Jag hatar hatar hatar att inte ha koll. Ersättningskrav från biblioteket är ett tecken på att man inte har koll.
Fast ännu mer frustrerande är kanske ändå att det inte var jag själv som brast. Kollade igenom utkorgen. Jomenvisst hade jag bett om att få förlänga lånet. Det är alltså DE som inte har koll. Ändå sitter jag här med hjärtklappning. Eftersom jag hatar hatar hatar möjligheten att det eventuellt var så att jag inte hade koll. Fast jag alltså hade koll.
Shit asså. Oavsett vem som hade eller inte hade koll är det inget sundhetstecken att börja dagen i chock, och arbetsveckan med hjärtklappning. Särskilt inte av så futtiga skäl som ett ersättningskrav från biblioteket. Ev. borde jag se över mina prioriteringar. Ev. borde jag söka hjälp.
Fast ännu mer frustrerande är kanske ändå att det inte var jag själv som brast. Kollade igenom utkorgen. Jomenvisst hade jag bett om att få förlänga lånet. Det är alltså DE som inte har koll. Ändå sitter jag här med hjärtklappning. Eftersom jag hatar hatar hatar möjligheten att det eventuellt var så att jag inte hade koll. Fast jag alltså hade koll.
Shit asså. Oavsett vem som hade eller inte hade koll är det inget sundhetstecken att börja dagen i chock, och arbetsveckan med hjärtklappning. Särskilt inte av så futtiga skäl som ett ersättningskrav från biblioteket. Ev. borde jag se över mina prioriteringar. Ev. borde jag söka hjälp.
lördag 7 maj 2011
Sånt som händer
Häromdan var jag i lunchrummet samtidigt som Christopher Walken. Han frågade hur det var. Jag sa att det var bra men att jag var arg. På DN:s ledarsida. För att de tycks så ogenerat och obotligt korkade där. Chris höll med. Han irriterar sig också på DN. Tycker precis som jag att Svenskan känns hederligare. Mer rakryggade liksom. Man vet var man har dem, även om de är någon helt annanstans än man själv.
Jag sa att det som stör mest är det inte ens är någon idé att påpeka för dem hur korkade det är. Inte ens när det är vetenskapligt sant. För de skulle ändå inte bry sig. Chris sa att vi borde försöka oss på en samlad attack. Hela institutionen mot DN liksom. Det borde bli vårt nya projekt.
Förut var jag lite rädd för Chris. Men nu har jag förstått att hans bleka uppsyn, kyliga blick och det faktum att han då och då tappar huvudet inte gör honom till en läskig människa. Tvärtom är han väldigt trevlig. Och har humor. En bister, distanserad sådan. Det är skoj. Det gillar jag.
Det är möjligt att det här inte alls hände. Det är också möjligt att det är en autentisk upplevelse som utspelade sig i lunchrummet på institutionen, om än i något modifierad form. I så fall tackar jag Den Smarte Doktoranden för iakttagelsen som, åtminstone för stunden, gav en helt ny dimension åt mitt liv.
Jag sa att det som stör mest är det inte ens är någon idé att påpeka för dem hur korkade det är. Inte ens när det är vetenskapligt sant. För de skulle ändå inte bry sig. Chris sa att vi borde försöka oss på en samlad attack. Hela institutionen mot DN liksom. Det borde bli vårt nya projekt.
Förut var jag lite rädd för Chris. Men nu har jag förstått att hans bleka uppsyn, kyliga blick och det faktum att han då och då tappar huvudet inte gör honom till en läskig människa. Tvärtom är han väldigt trevlig. Och har humor. En bister, distanserad sådan. Det är skoj. Det gillar jag.
Det är möjligt att det här inte alls hände. Det är också möjligt att det är en autentisk upplevelse som utspelade sig i lunchrummet på institutionen, om än i något modifierad form. I så fall tackar jag Den Smarte Doktoranden för iakttagelsen som, åtminstone för stunden, gav en helt ny dimension åt mitt liv.
fredag 6 maj 2011
Till den det berör
Att ha en hemlig blogg innebär att den INTE är sökbar på ens riktiga namn. Ifall någon undrade alltså.
torsdag 5 maj 2011
Huvudet på spiken
Idag har vi haft spikningstårta på institutionen. Spikningstårta är en tårta som intages för att fira att en avhandling har spikats. Allt i god akademisk tradition sedan typ Luthers dagar.
För egen del gick dock associationerna i andra banor. Först ska jag alltså skriva avhandlingen - sen ska jag spika upp den på en anslagstavla. Att befästa sin relation på det sättet är inte bara handgripligt utan verkar också... lätt makabert, på något sätt. För att inte tala om avhandlingens perspektiv på saken. För den måste det framstå som ännu grymmare.
Plötsligt fick det tröga skrivandet sin förklaring. Klart avhandlingen trilskas, inte vill bli färdig. För mig är det där med huvudet på spiken någonting bildligt. För den är det högst bokstavligt. Spiken i huvudet liksom. Aouch.
För egen del gick dock associationerna i andra banor. Först ska jag alltså skriva avhandlingen - sen ska jag spika upp den på en anslagstavla. Att befästa sin relation på det sättet är inte bara handgripligt utan verkar också... lätt makabert, på något sätt. För att inte tala om avhandlingens perspektiv på saken. För den måste det framstå som ännu grymmare.
Plötsligt fick det tröga skrivandet sin förklaring. Klart avhandlingen trilskas, inte vill bli färdig. För mig är det där med huvudet på spiken någonting bildligt. För den är det högst bokstavligt. Spiken i huvudet liksom. Aouch.
Om inte om hade varit
"Politiker hade inte varit politiker om de hade haft innovatören och företagarens gåva."
Nä just det. På samma sätt som humanister inte hade varit humanister om de varit lite smarta. Då hade de valt en karriär istället. Med säkert jobb och bra lön och sådär.
Jag vet inte varför jag fortfarande ids bry mig om den idioti som frodas på DN:s ledarsida. Sakfrågan, ska jag också erkänna, är jag inte det minsta insatt i. Men det gör mig förbannad när själva språkbruket signalerar ett sådant förankt inför så många människor - i det här fallet, vill jag nog påstå, för såväl politikerna som oss väljare. Och när de som lyfts fram som goda exempel är just företagaren. Entreprenören. Innovatören. Sen när blev detta ett ideal att sträva efter?
Politik är att vilja, var det en gång nån som sa. Ja. Det var väl innan alla förväntades vilja bli entreprenörer istället.
Nä just det. På samma sätt som humanister inte hade varit humanister om de varit lite smarta. Då hade de valt en karriär istället. Med säkert jobb och bra lön och sådär.
Jag vet inte varför jag fortfarande ids bry mig om den idioti som frodas på DN:s ledarsida. Sakfrågan, ska jag också erkänna, är jag inte det minsta insatt i. Men det gör mig förbannad när själva språkbruket signalerar ett sådant förankt inför så många människor - i det här fallet, vill jag nog påstå, för såväl politikerna som oss väljare. Och när de som lyfts fram som goda exempel är just företagaren. Entreprenören. Innovatören. Sen när blev detta ett ideal att sträva efter?
Politik är att vilja, var det en gång nån som sa. Ja. Det var väl innan alla förväntades vilja bli entreprenörer istället.
onsdag 4 maj 2011
Felsökning och problemlösning
På handledarmötet i måndags framkastade jag förslaget att mina skrivproblem handlar om att jag inte kan tillräckligt många ord. Eller, att orden jag kan är fel. Inte säger vad jag vill ha sagt. Inte är tillräckligt avancerade och analytiska och gudvetvad.
Hur löser man ett sånt problem? Genom att sätta sig och läsa ordböcker givetvis. Mina handledare såg skeptiska ut. Invände försiktigt att det kanske inte är den mest strategiska tid- och resursanvändningen just nu.
Om jag menade allvar? Ja. Nej. Det är det nog ingen som vet.
Hur löser man ett sånt problem? Genom att sätta sig och läsa ordböcker givetvis. Mina handledare såg skeptiska ut. Invände försiktigt att det kanske inte är den mest strategiska tid- och resursanvändningen just nu.
Om jag menade allvar? Ja. Nej. Det är det nog ingen som vet.
tisdag 3 maj 2011
Undervisningsförberedelser
Det finns tillfällen...
I veckan skulle Fantomens farsa tydligen ha fyllt 100 år. Djungelordspråken är som vi alla vet odödliga och kan omtolkas för att passa de mest skilda situationer.
Det finns exempelvis tillfällen då Doktoranden lämnar elfenbenstornet och undervisar studenter som en riktig lärare. Nästa vecka är ett sådant tillfälle. Yey!
Det finns elva andra djungelordspråk också. Naturligtvis är de applicerbara också på doktorander. Måste bara fundera lite mer på hur.
EDIT: Med "Fantomens farsa" menar jag naturligtvis hans skapare Lee Falk. Men eftersom jag gillar det här med att personifiera sina alster måste även Lee och Fantomen ingå i en familjär relation med varandra. När min nuvarande (skrivar)relation med avhandlingen är över kommer jag troligen att betrakta den som mitt barn snarare än min partner. Möjligen finns det något lätt incestuöst över detta. Även om det naturligtvis inte är något man ska skoja om.
EDIT 2: "Doktorandens röst isar blodet." Se, den behövde inte modiferas något särskilt. Fråga mina kolleger. Hehe.
Det finns exempelvis tillfällen då Doktoranden lämnar elfenbenstornet och undervisar studenter som en riktig lärare. Nästa vecka är ett sådant tillfälle. Yey!
Det finns elva andra djungelordspråk också. Naturligtvis är de applicerbara också på doktorander. Måste bara fundera lite mer på hur.
EDIT: Med "Fantomens farsa" menar jag naturligtvis hans skapare Lee Falk. Men eftersom jag gillar det här med att personifiera sina alster måste även Lee och Fantomen ingå i en familjär relation med varandra. När min nuvarande (skrivar)relation med avhandlingen är över kommer jag troligen att betrakta den som mitt barn snarare än min partner. Möjligen finns det något lätt incestuöst över detta. Även om det naturligtvis inte är något man ska skoja om.
EDIT 2: "Doktorandens röst isar blodet." Se, den behövde inte modiferas något särskilt. Fråga mina kolleger. Hehe.
Som man googlar får man svar
Kollade precis statistiken för vilka som hittat till den här bloggen. Vilka sökord som leder till källan liksom.
Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till att "bakfull jämt" tycks vara ett sådant ord.
Vid tillfälle ska jag ev. berätta om när jag googlade på "amatör". Helt i professonella syften, givetvis. Chocken när jag insåg att sökningen inte riktigt ledde dit jag tänkt mig. Samt lättnaden över att även en depraverad doktorand ibland kan besitta en sådan fullkomlig naivitet.
EDIT: Det är vid sådana tillfällen man är tacksam över att ens huvudsakliga material är det skrivna ordet. Tänk om jag bildgooglat. Hua.
Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till att "bakfull jämt" tycks vara ett sådant ord.
Vid tillfälle ska jag ev. berätta om när jag googlade på "amatör". Helt i professonella syften, givetvis. Chocken när jag insåg att sökningen inte riktigt ledde dit jag tänkt mig. Samt lättnaden över att även en depraverad doktorand ibland kan besitta en sådan fullkomlig naivitet.
EDIT: Det är vid sådana tillfällen man är tacksam över att ens huvudsakliga material är det skrivna ordet. Tänk om jag bildgooglat. Hua.
En dag på jobbet
Ett återkommande diskussionstema i doktorandkollegiet är vad vi egentligen gör på jobbet. Att skriva en mening, radera en mening, skriva en mening och radera en mening känns onekligen inte särskilt produktivt.
Jag tänker att motsvarande fråga kan ställas till byggjobbarna som harvar på utanför huset. Seriöst. De har lyft samma plåttak med samma lyftkran i flera veckor nu.
Jag tänker att motsvarande fråga kan ställas till byggjobbarna som harvar på utanför huset. Seriöst. De har lyft samma plåttak med samma lyftkran i flera veckor nu.
måndag 2 maj 2011
Dä ä bar å skriv
Idag har jag och mina handledare enats om att jag är brilliant forskare och att det bara är att skriva klart kapitlet. Allt annat - ångest, tvivel, misströstan, you name it - är överflödigt. Yep. Tycker att vi säger så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)