En hel jäkla verktygslåda, och allt jag har är en hammare

Vi har ju redan behandlat det här om hur mitt liv och min relation till avhandlingen är lite som i Fight Club. Själv är jag lite som Debra.

Ni vet Debra Morgan, Dexters stentuffa polissyster. Hon med attitydproblemen, svordomarna och hammaren.

(Snygg är hon också. Det har ingenting med det här resonemanget att göra. Men faktum är att två av varandra oberoende personer har påpekat hur mycket jag påminner om henne. Så då måste det ju vara sant. Och i Debrapaketet ingår väl snyggheten, gör den inte?)

Hur som helst, hammaren. I ett avsnitt i tredje säsongen kommer Debra ihop sig med Joey Quinn. Tacka fan för det, han är en dumdryg jävel som mitt i all dumdryghet framstår som så sympatisk och som om han alltid har rätt. En smidig kille liksom. Smooth guy.

Dispyten handlar just om Debras osmidighet. Hur hon ständigt går fram som en ångvält. Hur allt hon har i sin verktygslåda är en hammare, när det ibland skulle vara bra med skruvmejslar och tänger och annat krafs. Finlirspryttlarna antar jag det betyder. Tänker typ sandpapper.

(här nånstans tror jag att Debra - åtminstone verbalt - drämmer nämnda hammare i skallen på drygpellen. Vilket han i högsta grad förtjänar. Är på Debras sida, alltid. Så även när hon gör fel.)

Jag känner igen det där med att bara ha en hammare. Samtidigt som jag ju VET att det vore bra att ha lite sandpapper ibland. Typ när man ska fila på sina argument och inte banka in dem i en vägg nånstans. När man ska framstå som en smidig diplomat och inte som som storhetsvansinnig med världsherravälde för ögonen.

På tisdag ska jag medverka i en bokpresentationsgrej. Vi ska snacka lite om en bok som precis kommit, som jag tydligen har skrivit en text i (ja det finns ett moment av förnekelse här, men det tar vi en annan gång). Och nu när jag tänker tillbaka till texten - det var ett slag sen jag läste den, om man bortser från det enögda korret från i februari (ett inlägg som jag visst aldrig publicerade, varför kan man undra, det var ju i all sin enkelhet både en skarp och en rolig iakttagelse! Om jag får säga't själv alltså, och det får jag ju eftersom det är jag som driver den här bloggen) - så önskar jag att jag haft fler verktyg i min verktygslåda. Så att jag inte framstod som så bestämd och kategorisk å den ena sidan, och så diffus och velande å den andra. Det är som om jag bara har en hammare, hamrar på med min hammare, och sen blir medveten om att jag bara har en hammare, inser att det vore bra med sandpapper och försöker göra sandpappergrejen med hammaren. Men en hammare är ju inte sandpapper. Alltså blir resultatet inte särskilt lyckat.

Jag önskar jag hade lite mer än en hammare. Tröstar mig med att jag i alla fall är stentuff och snygg.