För några månader sedan slutade jag föra avhandlingslogg. Ni vet, den där boken där man hastigt sammanfattar dagens insatser för att få lite koll på vad man pysslar med.
Loggen var var jättebra och strukturerande, ingav lugn och en känsla av perspektiv. Till en början. Men eftersom jag inte är särskilt strukturerad tog kaoset snart över handen. Det var som om jag hela tiden måste imponera på mig själv genom att skriva ner allt jag gjort, för att döva ångesten och känslan av att inte åstadkomma något alls. Alternativt underdriva mina insatser för att driva ner de (egna) förväntningar som aldrig infriades. Så loggen handlade mest om vad jag önskade att jag hade gjort, samtidigt som den gav mig ångest för att jag inte gjorde vad jag borde. Nåt perspektiv på arbetet gav det då rakt inte. Om en dagsnotering löd "läst NN" så tacka fan för att jag hade ångest över att jag inte läst NN ordentligt.
Så jag slutade med loggen. Och jag kände mig fri.
Nu sitter jag och försöker sammanfatta vad jag gjort de senaste två månaderna. Ångesten är skyhög. Det som inte är nedskrivet, finns inte. Betyder det att jag inte gjort något alls de senaste två månaderna? Dagens insats: Ångest.
EDIT: Ungefär samtidigt som jag slutade skriva avhandlingslogg började jag skriva avhandlingsblogg. Det finns absolut inget samband här.
Jag googlade på "doktorand avhandling ångest" och din blogg kom upp som andra träff. Den första träffen ledde till en viss "IT-doktoranden" som tydligen också har en blogg.
SvaraRaderahmm, ja det var ju skönt att höra att ångestnivåerna är högre i IT-sektorn. Även om jag starkt misstänker att det bara är en pose. Min ångest, däremot, är i alla avseenden på riktigt. Som sig bör för en humanist.
SvaraRadera