Jag glider visst längre och längre från bloggens egentliga tema men jag måste bara visa insikten som slog mig ett bett in i mellanmålsmackan:
Det har ingenting med ljussättning att göra. Brödet är lika gult som boken. Fatta. Nu färgmatchar jag inte bara min läsning utan också vad jag käkar till.
Parallellt med att jag läser halvtaskig deckare sitter jag också och försöker läsa den text som jag alltså ska snacka om imorgon. Det är jättejobbigt att läsa när man ideligen avbryts av pinsamhetsvrål och skamsuckar. Särskilt som de kommer ur ens egen mun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar