En doktorandkollega kom precis in och bad om en bok som jag medverkat i. Det som på en normal arbetsplats skulle ha varit en transaktionakt på sisådär 30 sekunder utvecklades till en assoctiationskedja som jag naturligtvis inte kan låta bli att delge mina läsare.
Jag: Egentligen borde jag skriva i den också. Till NN från förf.
Kollegan: Jaaaaaaaaaaa! Det är klart du ska!
Jag: Fast jag är ju bara en av författarna. Då kan jag inte skriva så.
Kollegan: Du kan skriva till NN från Snygg-förf.
Ja ni förstår kanske vart det barkar. För den som trodde att akademin är en seriös arbetsplats där det jobbar folk som skriver saker och som därmed också kan kallas författare kan jag meddela att så inte är fallet. Akademin har snarare tydliga likheter med smurfriket Glömda Landet och befolkas av obskyra, likformliga varelser som främst går att skilja från varandra genom namnet: Snyggförf. Smartförf. Besserwisserförf. Handledarförf. Prefektförf. Professorförf. En snabbvända i wikipedia bekräftar likheterna ytterligare: i Akademin talas ett säreget språk som minner om vårt eget men där vissa ord och uttryck ersätts enligt en avancerad logik som endast förfarna förstår, och förfarnas främsta arbetsuppgift består i att bygga en bro (hallå? metaforen?) som aldrig blir klar (haaaaallå? metaforen?).
Så, for the record. Det heter inte längre att skriva. Det heter att förfa loss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar