I gårdagens DN skrev Hanna Fahl om klåfingriga forskare som inte kan låta bli att lägga sin analytiska näsa i blöt. Ifrågasättandet och den kritiska hållning som nånstans är forskningens grunduppgift har liksom gått för långt när forskningsrön visar att piraterna inte alls arrrrrr:ade i tid och otid utan pratade som vanligt folk.
Osökt kommer jag att tänka på den drakdokumentär som gick på SVT för ett par år sedan. Redan där kände jag personligen att måttet var rågat. För. Kom. Igen. Drakar är drakar. De är stora, färgglada, och sprutar eld. De ser inte ut som skabbiga rabieshundar med vingar. Vilket denna fiktiva dokumentär (bara den ordkombon!) fick det till.
Fast även om jag nånstans håller med Hanna Fahl vore jag inte mycket till forskare om jag inte också föreslog en alternativ tolkning. Exempelvis att mycket faktiskt blir skojigare när vetenskapen kommer och tar saker och ting på liiiiiiiiiite för stort allvar, eller när ambitionen att verka intresseväckande liksom leder tankarna fel. Som med drakarna till exempel. Eller piraterna. Turerna kring planeten/icke-planeten Pluto ska vi inte ens tala om.
Fast frågan är om inte demonforskningen ändå tar priset. I år har det kommit ut en bok med den braskande titeln Var Hitler en demon? Som Dr. Huvtröja konstaterade är det en intressant titel. inte minst som forskningsfråga betraktat. Och eftersom jag inte har någon egen fantasi tänker jag ogenerat sno Dr. Huvtröjas kommentarer rakt av:
Svarar man nej är resultatet trivialt, besvarar man den ja, kommer den utmana 60 års forskning på området. Man kan nästan föreställa sig Joachim Fest, Ian Kershew, Alan Bullock och de andra hitlerforskarna rannsaka sig själva: "Fan, varför gick jag i fällan och postulerade att Hitler tillhörde arten Homo sapiens sapiens!?"
Btw. Häromdagen pratade jag, Den Smarte Doktoranden och Dr. Huvtröja rövarspråket. Fördelen med att jobba på ett universitet är att ingen höjer på ögonbrynen när man nördar runt med utdöda språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar