Det här är egentligen något helt avhandlingsorelaterat, och därför tveksamt huruvida jag ska skriva om på bloggen. Men, det handlar ju om skrivande och språkbruk och sånt i offentligheten som jag stör mig på och sånt har jag ju bitchat om förut. Så. Alltså.
När jag gick på högstadiet och skolades i det här med korrekt svenskt språkbruk fick jag lära mig en del saker. Mycket har jag glömt, eller skiter gladeligen i. Mycket gör jag medvetet fel kring, med vaga hänvisningar till eh, konstnärens frihet ni vet. Men, vissa saker är oförhandlingsbara. Vissa saker bryter man helt enkelt inte mot.
Man kan spendera pengar. Man kan inte spendera tid. Är det någonting från högstadiets svensklektioner som fastnat så är det den regeln (ja, och att det heter svensklektioner och inte svenskalektioner). Det. Är. Helt. Jäkla. Oförhandlingsbart.
Sen vet jag ju att det här är någonting som de flesta ständigt gör fel på. Det spenderas helger här och semestrar där. Och även om jag stör mig har jag samtidigt börjat resignera. Jag vet att de flesta ständigt gör fel. Jag vet att jag inte kan göra nåt åt det. Jag vet att jag kanske måste acceptera det. Om inte annat så för min egen själsfrids skull.
Men hur mycket jag än resignerar och accepterar har jag inte för en sekund övervägt att andras språkbruk ev. skulle kunna vara riktigt. Kort sagt att de skulle kunna ha rätt och jag skulle kunna ha fel.
Förrän nu.
Ja, okej, och här kommer en inte helt sympatisk bekännelse men jag har alltid tänkt att de som använder spendera om tid inte har helt koll på språket. Inte att de skulle vara dumma i huvudet eller så, men mer att språk och skrivande kanske inte är deras grej. För mig har "spendera" blivit det som skiljer agnarna från vetet, den som inte kan skriva från den som kan det. Men nu är grejen den att de senaste dagarna har två personer som jag respekterar till stor för att inte säga uteslutande del pga. deras skrivande använt "spendera" i denna enligt mig felaktiga bemärkelse (ja och det låter ju heller inte helt sympatiskt att respektera någon uteslutande pga. deras skrivande men det är ju enkom genom skrivandet jag "känner" dem, den ena som bloggare och den andra som journalist). Och plötsligt satte sig ett frö av tvivel, och började gro. Asså jag tvivlar ju inte på att jag har rätt, egentligen. I alla fall inte om vi snackar essensen i betydelsen, eller nåt. Men användningen kanske är något annat. Det kanske är okej ändå, att använda spendera på det här sättet? Jag har spenderat flera timmar åt att tänka över det nu.
(och samtidigt som jag skriver detta inser jag att om Handledaren skulle läsa detta, och om han skulle vara begraven, så skulle han rotera i sin grav just nu (jag vet inte vad det heter när man inte är begraven, gå i taket kanske?). vilket leder oss vidare på associationenkedjan betydelse-användning-begreppshistoriker my ass).
Det var ett sorgligt ovälformulerat blogginlägg detta. Jag hittar inte ord för nånting, och de ord jag får fram får jag inget flyt i. Det indikerar väl på ett ungefär till vilken grad min världsbild har ruckats. Och det sorgliga är att även om jag fortfarande tycker att man inte kan använda "spendera" om tid så förstår jag ju att mina argument är otillräckliga. Jag skummade Lakoff & Johnson förra veckan. Tid är pengar. Metaforerna lever vi med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar