På tisdag ska jag leverera text. Det är en deadline som tornat upp sig i horisonten rätt länge men samtidigt har jag hela tiden tänkt att jag ändå jobbar bäst under extrem tidspress. Därför har jag mest slöskrivit. Känns det som i alla fall, nu när jag sitter och efterhandskonstruerar det hela.
Nå. Idag valde jag därför att gå till jobbet istället för att - som de flesta andra denna klemmedag - vara ledig. Med fem dagar kvar till inlämning tänkte jag att det kanske är dags att koppla på deadlinestressen och börja producera. Fylla i de luckor som hittills markeras med ett [...].Få ihop alla de trådar som mest hänger samman i mitt huvud. Spetsa till resonemangen, plocka bort oväsentligheter. Börja jobba på att (preliminärt) färdigställa kapitlet.
Nu tänker jag istället att det inte är någon idé. Har ändå för kort tid för att göra något vettigt av texten. Sitter mest och slöskriver. Känns det som i alla fall, nu när jag sitter och överanalyserar det hela.
En gång i tiden hade jag min produktiva fas nånstans där mitt emellan lättjan och resignationen. Om jag nu lyckats bortrationalisera den, ja då är det fanimej illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar