Jag vet inte om man ska jubla eller förbanna när stycket man precis skrev i princip gör resten av kapitlet överflödigt. Det är en ironi av det slag som bob hund förmodligen har sjungit om. Och som jag förmodligen hade gillat. Om det inte varit så påtagligt applicerbart på den egna situationen that is.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar