Jo i nuläget har ju jag och min avhandling ett femtioprocentigt förhållande. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta.
Ta exempelvis det här med tiden vi tillbringar tillsammans. Så länge vi bara är tillsammans på femtio procent kan man ju tycka att de femtio procenten ska utgöras av hundra procent kvalitetstid. Bara jag och avhandlingen. Rosor, bubbel, romantik. Eller läsa som en idiot och skriva som besatt. Fokus, skärpa, intelligens. 20 timmar i veckan.
Fast hundra procent kvalitetstid innebär samtidigt att jag känner mig instängd och kvävd. Behöver Frihet, Tid för Mig Själv! Inte krav på att allt ska vara så hundra procent perfekt hela tiden. Krav som gör mig lessen, stressad. Får mig att tvivla på hela relationen. Och när jag tvivlar börjar jag missköta den. Det besatta skrivandet ersätts av planlöst surfande på nätet.
Alternativet är att tänka att vi har ett femtioprocentigt förhållande. Eller ett halvdant, som blir lite som det blir. Tillsammans ibland, och ibland inte. Fritt. Kravlöst. Ett förhållande som både är och inte är på en och samma gång.
Fast med halvdanheten kommer längtan. Då vill jag vara med avhandlingen jämt. Även om vi har bestämt att vi inte ska. Men så blir jag klängig och needy. Kan inte slita mig. Samtidigt som jag blir arg på mig själv som blir så klängig. Vi har ju bestämt att vi inte ska ses hela tiden. Det är bäst för oss båda, för vår fortsatta relation och vårt gemensamma livsmål.
Jag tänkte komma till en poäng, men istället började jag fundera över Handledarens reaktioner när han läser detta. Hehe. Misstänker nästa möte kommer gå i teraperandets tecken. Hehehehehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar