Jag vet att jag borde vara kritisk, muttra någonting om hur underhållningskulturen tar sig in i universitetsvärlden, ställa frågor om hur långt forskningsrön ska populariseras för att passa den s.k. verkligheten och ifrågasätta den pseudodebatt om forskarvärldens slutenhet som DN f.n. envisas med att driva. Istället har jag ägnat stora delar av helgen åt att fundera över dansvänligheten i min avhandling. Slutsats? Det skulle vara som nyuppsättningen av Svansjön, opponenten skulle tycka att initiativet var lovvärt men att varken idé eller utförande räckte ända fram. Dessutom har jag en gnagande känsla av att naturvetenskapliga ämnen bättre låter sig framdansas. Flum som flum liksom.
Men oavsett vad man tycker om lattjo lajban i forskarvärlden så tycker jag att Hanna Fahl gör ett utmärkt jobb som vetenskapsjournalist. Alltså på riktigt.
Till förmiddagens fikarast är det f.ö. bra om ni hinner ögna den här. Så vi har nåt att prata om menar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar