När post it-lapparna liksom är i vägen för texten, då vet man att det kanske är dags för nån form av intellektuell storstädning i ens böcker. Det är exempelvis fullt tänkbart att noteringar som kändes supersmarta och högrelevanta för tre år sedan inte är det längre.
Apropå det där med att kunna avgöra huruvida något är relevant eller inte, supersmart eller helt kasst. I slutfasen av skrivandet ställer man sig också många gånger den frågan, framför allt då man är så stressad att man drömmer avhandling hela tiden när man väl får lite ytlig sömn. Eller som en nydisputerad kollega till mig uttryckte det: till slut så undrar man om det är en genial tanke man tänker eller om man snarare är kissnödig. (Fick inte en studie på sånt ig-Nobelpriset i år?)
SvaraRaderaHaha, ja det stämmer, medicinpriset! Man fattar tydligen bättre beslut ang. vissa saker om man är kissnödig, men sämre ang. andra. Men frågan som kvarstår är vad som egentligen är vad?
SvaraRadera