Sedan konstaterade han att mitt eget personliga helvete vore att aldrig bli färdig med kapitlet jag skriver på nu (ja jag har skjutit på deadline en vecka till).
Då kastade jag en överstrykningspenna på honom (gul).
I samma sekund uppenbarade sig Föredettingprefekten i dörren. Han undrade vad det var för högstadiefasoner vi ägnade oss åt.
Då sa jag vad D.S.D hade sagt. Då tyckte Föredettingprefekten att jag gjorde rätt som kastade pennan på honom (D.S.D).
Så
Jag tror inte alls att nånting kommer att lossna. Någonsin.
Welcome to my personal hell.
Det finns många helveten kan jag säga. Känner mycket väl igen mig och upplever tygden av det varenda dag och natt! Inget slut i sikte, aldrig nånsin. Även om inte det är nån tröst...
SvaraRaderaDelar du också rum med en Besserwisser? I så fall har du alla mina sympatier...
SvaraRaderaNej, ingen besserwisser, däremot rätt mycket folk (både doktorander och doktorer) om att avhandlingen är bra, men en handledare som är ängslig och inte själv vill bli granskad genom att släppa upp en. Apropå att man kanske inbillar sig ibland att det nån gång lossnar; nej, det gör det aldrig. Avhandlingsmonstret rules. Varför föddes man med en masochistisk läggning?
SvaraRadera