Kent har ju en fantastisk förmåga att sätta text och ton på alla tankar och känslor man både har och inte visste att man hade. Tidigare har jag mest relaterat det till allmän ångest och livskriser, men nu har doktor Huvtröja upptäckt en version specialanpassad för misslyckade doktorander också:
Jag hatar avhandlingen jag skrivit / Jag hatar allt jag nånsin sagt / Jag hatar den som jag har blivit / När jag trott att jag haft makt / Jag hatar klyschorna jag spridit / På sång och dans och sprit / Man kanske borde ta sitt liv nu / Men jag trivs ju så bra i min svit / Men vi ska alla en gång dö / Ja vi ska alla en gång dö / Ja vi ska alla en gång dö.
När ångesten slår till på allvar ska jag tänka på det. Det och dvärgsången:
Åh hum min tes e dum den e ju ingenting / Vad gör det om hundra år när allting kommer kring.
EDIT: eftersom jag då som nu är ett trotsbarn tog jag studenten utan fånig mössa. Frågor på det? Nä jag tänkte väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar