Ni vet det där om att det för typ tre veckor sedan gick bra? Det var då det, och har inte varit sant sedan dess. Idag sitter jag och skriver om text som förvisso inte dömts ut som fullständigt värdelös men som är så ostrukturerad och ofokuserad att de eventuella poänger som görs osynliggörs i allt fluff. Och jag som tyckte jag var så jäkla smart som fick in Rabinow och Veyne och Rancière och grabbarna; nu ska jag vara glad om jag ens lyckas ägna dem en fotnot.
Gör om. Gör nytt. Gör bättre.
Och impulsen är att bli ett trotsbarn. Min jäkla bihandledare. Allt är hans fel. Han är dum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar