fredag 15 juni 2012

Det är mörkast innan gryningen?

När man gör slut kommer kärleken åter. Jag förtvivlade och resignerade och plötsligt föll allting på plats. Kugghjul som klickade, hjärnans maskineri åter i rörelse. Jag fattar poängen med kapitlet. Jag fattar hur det ska disponeras. Jag fattar (typ) vilka argument jag ska driva och jag fattar (typ) hur jag koppla dem till forskningsläge och empiri. Nu. Är. Det. Bara. Att. Skriva. (i vilket inbegrips att skriva om det dravel som hittills producerats). Målmedvetet, i linje med nyvunna insikter. Inga distraktionsmoment. Nu jäklar avhandlingen. Jag älskar dig igen.

Impulser att bekämpa:
* Hämta kaffe
* Fira med ett glas vin/lösgöra mer genialitet med lite smörjmedel i systemet
* Gå hem
* Blogga om det.

Aj då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar