Vi har ju tidigare varit inne på likheterna mellan avhandlingsskrivande och atlantsimturer. Idag fick jag veta att avhandlingsskrivarprocessen visuellt kan ta sig formen av ett badkar. Man kommer in på forskarutbildningen och är på topp (badkarskant 1) men så hoppar man i, det blir bråddjupt och sen går det sakta sakta uppåt tills man disputerar (badkarskant 2). Nu snackar vi alltså ett såndär fancy badkar som liksom sluttar lite, förslagsvis uppåt åt höger (ja för så historiskt rätlinjig är jag). Hade tänkt bifoga en bild men jag har fortfarande inte listat ut det där med upphovsrätt. Ni kan googla "badkar" och kolla in exempelvis det skoformade för att få ett hum om hur jag menar.
Själv tänker jag att avhanlingsskrivarprocessen är som en femtiometersbassäng. Eller snarare, femtio kilometer. Djupt från början och djupt hela vägen. Raka kanter överallt. Förhoppningsvis finns det en stege nånstans där i slutet. När man når stegen, då vet man att det är dags att klättra upp.
Until then. Keep on swimming. Jag önskar att jag hade lärt mig crawl.
---
Vad som känns både ironiskt och symptomatiskt: det enda simsätt jag behärskar (bröstsim) är tydligen det som är utvecklat för livräddning. Låt oss alla begrunda det ett tag.
---
Förresten jag kan ryggsim också. Men det innebär mest att jag flyter runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar