Den goda nyheten är att jag (ev.) har mer pengar kvar än förväntat. Nya beräkningar visar att jag har tjänst i ca. 10 månader till. Jag vet, jag vet, inte ropa hej förrän man är över bäcken (och det nya anställningsavtalet är skrivet). Men ändå. Både administratör och prefekt verkar tycka att den nya beräkningen är korrekt.
Den dåliga nyheten är att med tanke på den takt i vilken jag retarderar som forskare kommer det ta ytterligare tio år innan avhandlingen blir färdig. Är inte helt säker på att anställningen kommer att förlängas i motsvarande utsträckning, tyvärr.
På riktigt. Just nu blir texten bara sämre och sämre (det är objektivt sant). Med deadline på fredag och total oförmåga att koncentrera känns den kombon inte helt optimal.
EDIT: Jag måste modifiera mitt uttalande från tidigare, det där om att texten blir sämre och sämre är inte helt sant. Däremot är det objektivt sant att den ännu inte ens har börjat nå den nivå där den åtminstone kan klassas som "okej". Och med tanke på hur länge jag slitit med texthelvetet känns möjligheten att någonsin nå den nivån alltmer avlägsen. Med hänsyn tagen till tidsåtgången och arbetsinsatsen kan alltså sägas att texten är sämre nu än vad den var innan jag började arbeta på den. Och det som skulle vara ett försök till positivt tänkande omvandlades plötsligt till något djupt tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar