Creative writing

Kör copy-paste ur det inscannade källmaterialet. Resultatet får mig litegrann att känna mig som en surrealist.

Rådet Ylo"!; e r8.L~ att er.dast en obetydlig del av samhäll

ets utgifter för 3amhä.llS \letens~l r.. a'p_i.l g oen. l_".:. ...'o' 1' .'.'.'.' C''"'-''_l ' .S -

f tj.sk o rsl~,....,.:, J· . ~g gB" 1e1r 'g U l_ _ t ,uren och_o Q'e-~-q rol l i saot nl -

l et . Stör r e fOj~!;;knines in~Hltser fordras I

Dessa s yne s

"

bl. a. . b~~a G~. 11 _~ _f' r å g o~' av o.. ve r g rl._ D a-nae l"atur s O::!1

t,xempe l vi s b a::"l1Gl1s förhållande ti Il kul ture.:'!;

turen! f o" r :'-lU° 11.".... ~ Ge'' ;1.'1 Il'"" d"' n av samhälle t e ,;:O" m":' 8,;:: , me .:...!.1. ........

stödda kul t uren och masslcul turen sall!t den genuL, -:;

-l' _00 ' c ~ :; a 'KU1 ..'1 ;Ul!.,i"",:~'_~"· " folkli ga k\.'.l ~ ur e Yl . J:;'örmoa 1gen 00:" a e 1I H

•

•

•

•

•

...

Tre dagar till inlämning och en text som ser ut som hela havet stormar. Är det då det enda värdiga är att ta sina saker och gå?

En god och en dålig nyhet

Den goda nyheten är att jag (ev.) har mer pengar kvar än förväntat. Nya beräkningar visar att jag har tjänst i ca. 10 månader till. Jag vet, jag vet, inte ropa hej förrän man är över bäcken (och det nya anställningsavtalet är skrivet). Men ändå. Både administratör och prefekt verkar tycka att den nya beräkningen är korrekt.

Den dåliga nyheten är att med tanke på den takt i vilken jag retarderar som forskare kommer det ta ytterligare tio år innan avhandlingen blir färdig. Är inte helt säker på att anställningen kommer att förlängas i motsvarande utsträckning, tyvärr.

På riktigt. Just nu blir texten bara sämre och sämre (det är objektivt sant). Med deadline på fredag och total oförmåga att koncentrera känns den kombon inte helt optimal.

EDIT: Jag måste modifiera mitt uttalande från tidigare, det där om att texten blir sämre och sämre är inte helt sant. Däremot är det objektivt sant att den ännu inte ens har börjat nå den nivå där den åtminstone kan klassas som "okej". Och med tanke på hur länge jag slitit med texthelvetet känns möjligheten att någonsin nå den nivån alltmer avlägsen. Med hänsyn tagen till tidsåtgången och arbetsinsatsen kan alltså sägas att texten är sämre nu än vad den var innan jag började arbeta på den. Och det som skulle vara ett försök till positivt tänkande omvandlades plötsligt till något djupt tragiskt.

Vad jag tänker på när jag stirrar på skärmen

Man kunde ju hoppas att jag tänkte på forskning.

I sanningens namn tänker jag inte på någonting.

Not doin' what I'm told

Lunchsamtalet, i fragment.

HL: gå nu inte upp och blogga om det här, om du fick en idé menar jag.
D: jag har inte tid att blogga, jag har annat att skriva.
DSDSH: freedom!
D: jag bloggar inte, jag har nämligen skrivkramp.

Men!

Jag har fått en kommentar som jag ska besvara. Så snart jag hinner, och allra senast efter min deadline nästa fredag. Kniven mot strupen? C'est moi!

Som man söker får man svar

Söker efter boken Material powers.

Tycker det är hårt att Nalle Puh kommer som andra träff.

http://libris.kb.se/bib/11551083

EDIT: På förekommen anledning. Om man vill upprepa sökningen gör man det lämpligast via http://www.sondera.kb.se/. Varför man nu skulle vilja det.

Hjärtstillestånd

En klar nackdel med att dra nätverkskabeln är att sånt man har liggande på specialutrymmen på servern inte blir åtkomliga när kontakten bokstavligen är bruten. Med "sånt" avses i princip hela mitt källmaterial.

Det jobbiga var att när nätverkskontakten återanknöts var länken till servern likväl försvunnen. Nu ska jag inte ägna mig åt överdrivna likelser, men tiden det tog att starta om datorn i förhoppning att inställningarna skulle återskapas kändes lite som sekunderna i läkarserier när de laddar defibrillatorn. Lätt stressande sådär.

Freedom

Nu drar jag nätverkskabeln. Bye bye for now.

Slacktivism?

Huruvida det att starta facebookgrupper, skänka pengar till ömmande angelägenheter eller skriva på upprop är politiska handlingar "på riktigt" är en diskussion vi får ta en annan gång. I nuläget uppmanas alla läsare att gå in på http://www.eash.eu/openletter2011/index.php?file=openletter.htm och signera.

Överanalysera inte. Bara gör'et.

På forskningsfronten intet nytt

Genuint samtal som utspelade sig på kontoret för ca. 10 minuter sedan:

Besserwissern: I Frankrike äter de crépes med nutella!
Dr. Huvtröja: I Kina äter de hundar.

Nu funderar jag på om jag ska ägna eftermiddagen åt akademisk kändisspotting, som marknadsförts som "an afternoon with N.N.". Jag vet inte vad N.N. ska snacka om, men jag tycker det låter mysigt. Hoppas de serverar scones och té.

Fake it 'til you make it

men ärligt talat, finns det inte någon jäkla gräns för vilket dravel man kan tillåtas producera?

mvh
självkritisk

Vi ser vad du skriver (ut)

Vi har fått ett nytt kopiator- och printersystem på campus. Nu kan man skriva ut sina texter på vilken skrivare som helst, genom att enkelt dra sitt kort.

Fördelarna tycks oändliga. Om jag exempelvis vill printa mina texter på en annan institution kan jag numera göra det. Så om jag har en flirt med nån på musikvetenskapen kan jag numera hänga i deras korridorer utan att det verkar det minsta misstänkt. Man ba' "hey, jag skriver bara ut mina dokument!"

Det finns dock en nackdel. Alla utskrifter som väntar i systemet, dvs. som ingen har dragit sitt kort för att printa, ligger nu åtkompliga för alla att se. Ja asså man ser inte mer än dokumentets titel och författare, men i vissa fall kan det vara tillräckligt.

Jag ser motståndsrörelsen framför mig. Framför allt hur titlarna på Dr. Huvtröjas dokument från och med nu kommer ha extremt snuskiga över- och undertoner.