Just nu

Rekar lite inför arkivresa till Aarhus. Var måttligt pigg på att åka tills jag såg att det tydligen finns en officiell universitetsbar.

Heja Danmark! Ibland i alla fall.

Systemets ödmjuka tjänare

Så avslutar jag arbetsveckan med att registera senaste publikationen i DIVA. Eftersom jag tycker att bibliometri är en fin styrningsprincip.

Det går bra nu

Efter några veckor av skrivkramp och ångest kan jag meddela att det delvis har släppt. Har (potentiellt) fått rätsida på kapitlet och vet hur jag ska strukturera det hela.

Sen är det ju också fredagkväll. Avhandlingsrelaterade spänningar tenderar att delvis släppa på fredagar.

Så nu är det dags att gå hem.

Det är som när man får en riktigt bra idé. Första impulsen är dessvärre alltid att hämta kaffe.

In the closet

När man står med en av forskarna och pratar kläder och en forskare från en annan institution sveper förbi och snäser (halvt på skämt, halvt på allvar?) "allvarliga akademiska problem hör jag", då inser man att det är just den här typen av diskussioner det behövs mer av i våra korridorer.

De som tror att vi bara pratar mode hör tydligen inte undertonerna. Man undrar om det analytiska sinnet är något de lämnade hemma i garderoben?

...och jag ska lära dem ALLT jag kan.

Idag undervisar jag C-kursen på temat Ett forskningsprojekt inifrån. Eller som jag hellre vill kalla tillställningen: Doktorandens narcissistseminarium, alternativt Science in Action: Following Doktoranden Around.

Googlingstips!

Gårdagens inlägg hade jag tänkt illustrera med en bild på Foucault som skriker i örat på Sartre med en megafon. Sen kom frågan om den eventuella  upphovsrätten och satte käppar i hjulet för mig, så det blev inget av den planen.

Däremot kan jag helt riskfritt uppmana alla läsare att bildgoogla på "foucault + megaphone". När ni gjort det och fnissat glatt kan ni även förklara för mig varför en bild på ett svart marsvin kommer upp som en av träffarna.

Lagbrott pågår!

Vill man skratta läppen av sig kan man med fördel läsa Elisabeth Åsbrinks fascinerande inlägg i DN i torsdags. Nu riktas kritiken i och för sig främst mot historiker, men jag tycker nog att vi alla bör känna oss träffade (inte minst gällande de fotriktiga skorna). Jag måste i detta sammanhang även erkänna att jag inte har följt debatten om Åsbrinks bok, men jag tycker nog att påståendena i inlägget kan stå - och bemötas - för sig själva.

För jag måste ju erkänna att jag alltid har undrat. Varför svänger det inte om historisk, eller för den delen humanistisk forskning? Varför skriver vi inte bästsäljare? Varför gör vi inte spirituella och kunskapsrika inlägg i den offentliga debatten? Vad gör vi när studenterna har gått hem? Varför sköter vi inte vårt jobb?

Det kan man onekligen fråga sig. Man kan ju även fråga sig om vårt jobb, den så kallade tredje uppgiften, ska ske på bekostnad av undervisning och forskning? Eller ska det, som Åsbrink tycks antyda, skötas utanför arbetstid, det vill säga när studenterna har gått hem? Men om våra arbetsuppgifter å ena sidan är reglerade i lag och om vi å andra sidan förväntas arbeta utanför reglerad arbetstid, leder inte det i så fall till en massa andra arbetsrättsliga problem? Enligt en sådan logik kommer lagbrott att begås oavsett, dock kanske inte av oss forskare utan av våra arbetsgivare (vilket i förlängningen väl måste innebära staten?).

Vidare är Åsbrinks syn på relationen mellan universiteten och samhället högst intressant. Jag har tidigare alltid trott att universiteten var offentliga och (formellt) öppna för alla men tji fick alltså jag. Att föreläsa inför allt mellan 20 och 200 studenter är inte att sprida sin kunskap. Inte heller att publicera böcker, såvida de inte blir bästsäljare. Alla de spirituella och kunskapsrika inlägg vi skriver räknas inte heller förrän de faktiskt har publicerats, och jag misstänker att det bör vara i ett allmänhetens organ som DN och inte i någon obskyr (om än populärvetenskaplig) tidskrift.

Lika lite som jag följt den övriga debatten har jag läst Åsbrinks bok, men jag tvivlar inte på att det rör sig om en gedigen och väl genomförd forskningsuppgift. Dock är det intressant hur Åsbrink (medvetet?) ignorerar vissa konsekvenser av sitt eget resonemang, eller vägrar medge att kritiken har vissa principiella poänger. Är den bästa forskningen exempelvis den som bäst når ut till allmänheten? Om svaret på den frågan är "ja", ja då skulle jag vilja påstå att vi är illa ute, exempelvis då det implicerar att journalister (som "når ut" till allmänheten på daglig basis) skulle vara bättre på att utföra forskning än akademiker. Jag undrar också över vilken historisk kunskap som det är så viktigt att allmänheten tar del av. Åsbrink verkar i det närmaste indignerad över att ingen forskare tidigare tagit sig an barntransporterna och urvalet av barn, eller att J-stämplen i passen inte ingår i välutbildade svenska trettioåringars kunskapsförråd. För mig signalerar det en kunskapssyn där historia består av "luckor" som på olika vis måste "fyllas" med hjälp av "empiri" som objektivt finns "där ute" (eller i arkiven, vissa öppna mellan 9-12), medan frågor om vad forskaren gör med materialet, hur hen upprättar sitt studieobjekt och formulerar sina problemställningar - kort sagt den "vetenskapliga" biten av kunskapsproduktionen - är av underordnat (för att inte säga irrelevant) slag.

Det finns mycket att säga om detta, men jag har ett jobb att sköta (=en bästsäljande avhandling att skriva?) så jag hinner inte mer nu. Vill man läsa om konflikten mellan journalistiska och akademiska ideal kan man förresten ta sig en titt på Elin Gardeströms avhandling Att fostra journalister som lades fram vid Södertörns högskola häromdagen. Dessa ideal diskuteras främst i relation till journalistutbildningens tillkomst, men avhandlingen skildrar ändå en föreställningsvärld som är högst levande också i Åsbrinks argumentation.

Same, same but different?

Föredettingprefekten har gått och blivit professor. Om någon trodde att det innebar att mina tjuvnyp mot honom skulle upphöra kan jag härmed meddela att ni trodde fel.

Men gratulera kan jag i alla fall göra. Dr. Huvtröja planerar storslaget firande, på balkongen uppe i tornet. Jag misstänker att det innebär att vi ska häva'n överbord.

En sak som slog mig

Om allt är forskning är inget forskning.

SUG PÅ DEN NI, FÖREDETTINGPREFEKTEN RESP. DEN SMARTE DOKTORANDEN!!!

Myndighetsutövning a.k.a. tentarättning

Ser ni rubriken där uppe? Det är inte bara en rubrik, det är även vad min söndag handlar om.

Historiker, filosofer och kor i tabeller

Man ska aldrig säga aldrig, men vissa saker kommer min avhandling inte att innehålla.

Den kommer troligen inte att innehålla tabeller.

Den kommer definitivt inte att innehålla kor i tabeller.

Vore jag filosof skulle jag dra slutsatsen att jag inte är historiker. Men eftersom jag inte riktigt vet skillnaden mellan induktiva och deduktiva metoder är jag väl varken det ena eller det andra.

Tips från coachen?

Föredettingprefekten kom precis in och uppmanade mig att jobba flitigt. Jag muttrade nånting om att eftersom jag inte har gjort det på hela dagen verkar det väl onödigt att börja nu.

Han gav mig fyra skäl till att göra't ändå. Jag nickade och höll med, men nu när han har gått kan jag tillägga...

DET TOG DIG TIO JÄKLA ÅR ATT SKRIVA DIN AVHANDLING SÅ VAD VET VÄL DU?

mvh
Attitydproblemen i rummet bredvid.

Kul nästan jämt

Det roligaste med forskning är inte att tänka stort och fritt och kreativt och smart. Det roligaste med forskning är tillfredsställelsen när man lyckas klämma in en massa flashiga titlar i en (förhållandevis) kort och koncis men ändå informativ fotnot.

Här & nu

Måndagmorgon. Tentainlämning. Massive overload.