Till det existensiella

Men hallå? Lever jag?

Varningar och klassifikationer

dagens mest underhållande varningstexter, utan inbördes rangordning:

1) Den som inleder The Free Dictionarys beskrivning av time-budget studier: 

Warning! The following article is from The Great Soviet Encyclopedia (1979). It might be outdated or ideologically biased.

Time-budget alltså. Jag som trodde det skulle vara rätt trist läsning

2) Den som anslås på baksidan av fodralet till the Borgias: "Contains strong sex, sexual violence and violence".

Apropå det sistnämnda, dvs. klassificeringar och kategoriseringar, så har jag ägnat lunchen åt att fått mina matvanor dissekerade/hånade av D.S.D.S.H. med bihang. Den rätt okontroversiella utsagan att jag inte äter frukt i mat skulle ingående sönderplockas på ett sätt som skulle göra Aquino och grabbarna gröna av avund. Fast jag tycker nog att de överanalyserar och komplicerar nåt som i grunden är rätt enkelt. Från mat, sex och våld går associationerna osökt över till Madickens lillasyster: Äppelkräm, kräm och annan kräm.

Ni som fattar fattar. Ni andra är hjälplöst förlorade.

19 december

Det är datumet som gör att det kommer råda total tystnad på den här bloggen några veckor framöver.

mvh
i panik

Pedagogiska strategier

Det har varit lite bloggtorka på sistone. Det beror inte - vilket man ju gärna hade velat tro - på att jag har suttit och skrivit flitigt på min avhandling (ackompanjerat av de där analytiska orgasmerna) utan att jag medelst undervisning har befattat mig med den s.k. verkligheten (även om verklighetsaspekten hos studenter visserligen också kan diskuteras, jag menar, de är ju på ett universitet/högskola och därmed per definition suspekta).

Nå. Idag har jag för första gången någonsin fått skäl att fundera över de pedagogiska aspekterna av att helt missa klockslaget för sin undervisning. När jag 45 minuter försenad (och efter två påringningar; jag svarar sällan på okända nummer...) dök in på seminariet gick diskussionen redan varm och det som jag vanligen brukar inleda seminariet med att säga - att det är studenterna och inte jag som ska tala och att de får fördela ordet själva - var på alla sätt helt onödig och överflödig information.

Nu menar jag inte att jag ska sätta det här med att komma för sent i system. Jag konstaterar bara att det, vid sidan av de pedagogiska poängerna, kan vara praktiskt att ha i åtanke de gånger jag förväntas börja klockan åtta...

Plötsligt händer det

Ni vet det där jag ältat tidigare, om att jag inte skulle känna igen en poäng om den så hoppade upp och slog mig i huvudet? Så sitter man och skriver och väntar på att klockan ska slå helg och plötsligt inser man att

jagserpoängenjagserpoängenjagserpoängenjagserpoängenjagserpoängenjagserpoängenjagserfaktisktenpoängidetjagförnärvarandeskriver!!!!!!

Det är stort. Det känns lite som om jag haft en uppenbarelse. Antingen det eller en analytisk orgasm.

Revidering av tidigare inlägg

Ni vet det där om att det för typ tre veckor sedan gick bra? Det var då det, och har inte varit sant sedan dess. Idag sitter jag och skriver om text som förvisso inte dömts ut som fullständigt värdelös men som är så ostrukturerad och ofokuserad att de eventuella poänger som görs osynliggörs i allt fluff. Och jag som tyckte jag var så jäkla smart som fick in Rabinow och Veyne och Rancière och grabbarna; nu ska jag vara glad om jag ens lyckas ägna dem en fotnot.

Gör om. Gör nytt. Gör bättre.

Och impulsen är att bli ett trotsbarn. Min jäkla bihandledare. Allt är hans fel. Han är dum.

Back on track

Men vänta här nu? Idag går det typ... bra???