Ja, det var det jag menade

När man slår i ne.se på "ståndsamhälle", stavar fel, och får frågan om man menade ståndssamhälle, eller möjligen tomhetskänsla eller Idealsamhället.

Det är det som är fredagsunderhållningen.

Vi ser vad du skriver (ut)

Vi har fått ett nytt kopiator- och printersystem på campus. Nu kan man skriva ut sina texter på vilken skrivare som helst, genom att enkelt dra sitt kort.

Fördelarna tycks oändliga. Om jag exempelvis vill printa mina texter på en annan institution kan jag numera göra det. Så om jag har en flirt med nån på musikvetenskapen kan jag numera hänga i deras korridorer utan att det verkar det minsta misstänkt. Man ba' "hey, jag skriver bara ut mina dokument!"

Det finns dock en nackdel. Alla utskrifter som väntar i systemet, dvs. som ingen har dragit sitt kort för att printa, ligger nu åtkompliga för alla att se. Ja asså man ser inte mer än dokumentets titel och författare, men i vissa fall kan det vara tillräckligt.

Jag ser motståndsrörelsen framför mig. Framför allt hur titlarna på Dr. Huvtröjas dokument från och med nu kommer ha extremt snuskiga över- och undertoner.

Public domain

När man inte vet något och vill ha snabba svar vänder man sig enklast till google. Det är ingenting man gärna erkänner men i praktiken är det precis så det fungerar.

Igår efter föreläsningen var det lite smågrejer jag ville kolla upp. Reka lite vad den stora vida webben säger om några teorier som jag försökte inbilla studenterna att jag har någon form av koll på.

Tro min förtjusning när jag hittade en power point-presentation som mer eller mindre exakt berättade för mig vad jag ville veta. Mer eller mindre såtillvida att en del ord och formuleringar nog faktiskt var mina. Åtminstone framstod de som direkt tagna från en handout som jag lade ut på hemsidan första året jag hade kursen.

Jag ska inte längre tvivla på mina egna kunskaper. Uppenbarligen finns det nånstans i vårt avlånga akademiska land en lärare som är ännu mer osäker, och som stödjer sig på taffliga handouts som jag själv har förlagt långt ner i glömskans arkiv.

Techné?

Igår ägnade jag hela dagen åt arkivforskning. Klickklickklickklickklick sa det när kameran febrilt dokumenterade allt material som ev. kan tänkas vara relevant.

Idag ägnade jag hela dagen åt att sortera, rotera, autokorrigera och på olika sätt administrera närmare 600 bilder. Ackompanjerat av fläkten på datorn, som hela dagen har gått på högvarv.

Man känner sig jäkligt produktiv de dagar man låter tekniken göra jobbet. De s.k. forskningsframstegen får dock anstå till en annan dag.

Vårkänslor

Doktoranden har upptäckt power point. Doktoranden känner sig både nykär och frälst.

EDIT: Får nästan hoppas att förälskelsen är övergående. Misstänker att pp i humanistkretsar fortfarande är lite av en förbjuden kärlek.

Teknikens drottning håller hov

Så. Glöm allt snack om förlegade jäkla OH-bilder. Nu har jag flirtat till mig hjälp från AV-teknikerna. De kommer imorgon och hjälper mig installera dator, power point-kanon och gudvetvad. Nu jäklar. Nu kör vi. Det är jag mot tekniken och jag ska banne mig vinna. With a little help from my AV-crew.