Det finns två problem som alla doktorander ständigt tycks brottas med.
Det ena handlar om avgränsningar.
Det andra handlar om att lära sig att säga nej.
Så. När man upptäcker att ett litet potentiellt frågetecken eventuellt kan rätas ut om man besöker SCB:s arkiv på sammanlagt 2775,1 hyllmeter för att i denna enorma höstack hitta en liten (och för ens poäng ev. ovidkommande) nål, det är då det är dags att göra något konstruktivt av ovanstående problem(insikter).
Det är då man måste säga nej till källmaterialet.
Fast på riktigt. Det som hindrar mig är inte så mycket principiella ställningstaganden som att det är förbannat långt till Riksarkivet. Särskilt till filialen i Arninge. Även en arkivräv som jag har ändå sina begränsningar.
---
NEJ TILL KÄLLMATERIALET. Fr.o.m. idag är det min och D.S.D:s slogan.
fredag 20 januari 2012
Ja, det var det jag menade
När man slår i ne.se på "ståndsamhälle", stavar fel, och får frågan om man menade ståndssamhälle, eller möjligen tomhetskänsla eller Idealsamhället.
Det är det som är fredagsunderhållningen.
Det är det som är fredagsunderhållningen.
torsdag 19 januari 2012
Har du en gång kommit hit blir du aldrig mera fri
Häromdagen pratade jag med Den Smarte Doktoranden om mina drop out-planer. Han menade att det vore lika korkat som den där (norrmannen? Bellman?) som skulle simma över Atlanten men blev trött och vände när han hade hundra meter kvar.
Dagen efter pratade jag om samma sak med Föredettingprefekten. Han konstaterade att det var ganska länge sedan jag nådde the point of no return.
Jag tänker att jag borde känna mig som en äventyrare, en pionjär vid the frontier. Ingen återvändo, framåt är enda vägen. Etc.
Det är vad jag tänker att jag borde tänka. Vad jag hör i mitt inre är en sång vars innebörd jag inte riktigt vet hur jag ska förstå.
Dagen efter pratade jag om samma sak med Föredettingprefekten. Han konstaterade att det var ganska länge sedan jag nådde the point of no return.
Jag tänker att jag borde känna mig som en äventyrare, en pionjär vid the frontier. Ingen återvändo, framåt är enda vägen. Etc.
Det är vad jag tänker att jag borde tänka. Vad jag hör i mitt inre är en sång vars innebörd jag inte riktigt vet hur jag ska förstå.
Tidseffektiv
Men seriöst. Två jäkla timmar för att fylla i en stipendieansökan!!??
Det är bara att nalla från andra änden. Får skriva avhandlingen så mycket snabbare då.
Det är bara att nalla från andra änden. Får skriva avhandlingen så mycket snabbare då.
måndag 16 januari 2012
Skilsmässa och skamsköljningar
Det kanske inte märktes på inläggen, men förra veckan var det illa. ILLA. Sådär som att jag på fullaste allvar övervägde omedelbar skilsmässa och fick gå i akutterapi för att komma på andra (bättre?) tankar.
Den här veckan är det lite bättre. Dock läser jag gamla kapitelutkast och drabbas av svåra skamsköljningar. Det är som att läsa gamla kärleksbrev. Det är så rörande och naivt och så fruktansvärt pinsamt att man inte vet vart man ska ta vägen.
Nån dag framöver ska förresten avhandlingen få komma med ett gästinlägg. Vi har en uppenbar snedvikt i relationen, i och med att det bara är jag som bloggar om vårt förhållande. Så ev. tänkte jag låta avhandlingen ge sin syn på saken. Med betoning på ev. Det är ju ett av problemen med relationen, att avhandlingen skriver så förbannat dåligt, segt och långsamt.
Den här veckan är det lite bättre. Dock läser jag gamla kapitelutkast och drabbas av svåra skamsköljningar. Det är som att läsa gamla kärleksbrev. Det är så rörande och naivt och så fruktansvärt pinsamt att man inte vet vart man ska ta vägen.
Nån dag framöver ska förresten avhandlingen få komma med ett gästinlägg. Vi har en uppenbar snedvikt i relationen, i och med att det bara är jag som bloggar om vårt förhållande. Så ev. tänkte jag låta avhandlingen ge sin syn på saken. Med betoning på ev. Det är ju ett av problemen med relationen, att avhandlingen skriver så förbannat dåligt, segt och långsamt.
fredag 13 januari 2012
Bästa sökningen
Avhandling + pirater.
Man tackar, man tackar.
Även om jag beklagar att ni hamnade just här, och att jag inte hade särskilt mycket sofistikerat att säga om den saken.
Man tackar, man tackar.
Även om jag beklagar att ni hamnade just här, och att jag inte hade särskilt mycket sofistikerat att säga om den saken.
tisdag 10 januari 2012
Refererad
I en artikel. Av en sån där riktig forskare. Disputerad och etablerad. Därtill ekonom.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhh.
Ångesten.
Fast lite kul är det också.
Och vet ni? Tydligen är det jag som står för den kritiska berättelsen. Jaha ja. Där ser man.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhh.
Ångesten.
Fast lite kul är det också.
Och vet ni? Tydligen är det jag som står för den kritiska berättelsen. Jaha ja. Där ser man.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)