Efter flit kommer förkylning

Ja det är ju som det alltid är. Allting straffar sig i slutänden. Tisdagens flit vägs upp av onsdagens, torsdagens och fredagens förkylning. Som ev. kan vara en influensa, men jag kan inte skilja dem åt. Och inte för att det spelar någon roll heller.

Jag vet inte vilken slutsats vi ska dra av detta. Att det är dumt att anstränga sig kanske?

Herre min je. I så fall kommer jag och min avhandling aldrig bli färdiga med varandra.

Brudigt och snubbigt?

Häromdagen frågade jag Den Smarte Doktoranden om det märks huruvida den som skriver på den här bloggen (ja jag alltså, Doktoranden) är Snubbe eller Snubba. Den Smarte Doktoranden gav sken av att tänka typ två sekunder och sa sen nånting om att det inte framkommer av nån information i inläggen, men att det liksom är underförstått. Eftersom ingen man skulle utveckla en sådan relation till sin avhandling (och än mindre relationsblogga om den).

Åh! Hur många genusanalyser kan vi inte göra av detta!?! Men det får bli en annan dag.

EDIT: Den Smarte Doktoranden sa inte alls det jag påstod att hen sa. Den som vill fördjupa sig i ämnet hänvisas till kommentarerna. Genusanalys blir det lik förbannat. Nån annan dag.

Jobba MED varandra

Idag har jag och min avhandling haft en bra dag. Vi har jobbat med varandra. Eller snarare, jag har fått övertaget och avhandlingen har fogligt följt med. Utan bråk, utan det vanliga motståndet.

Jag vet inte om det ideala förhållandet är det mellan två jämbördigt starka parter. Ibland måste någon ta ledningen. Peka med hela handen. Visa var skåpet ska stå.

Och eftersom jag är den som vet bäst är det bra att det är jag som bestämmer. För en gångs skull.

En ansträngd relation

När ett förhållande är nytt, tenderar man att anstränga sig. Eller snarare, ansträngningen är inte en ansträngning. Det känns inte som så i alla fall. Det är någonting som kommer naturligt. Det där lilla extra. En droppe luktagott bakom örat. En korrekt källhänvisning även i tidiga utkast. Ett uppriktigt försök att dela partnerns intressen. En ambtion att läsa in sig ordentligt på hela forskningsfronten.

Sen blir förhållandet slentrian och ansträngningarna blir just ansträngningar. Om man kan skiter man i att göra't. Om man kan skarvar man lite i kanten. Resten gör man under stånk och stön.

Hmm. Man kan ju fråga sig vilket stadium i min relation som förorsakade den här reflektionen. Fast svaret är så givet att man lika gärna kan låta bli.

Hug a librarian!

Idag är det internationella krama en bibliotekarie-dagen. Dagen till ära har jag satt på mig bibliotekarieblusen.

Eftersom bibliotekarier är en yrkesgrupp man får ha fördomar mot.

Jag vet aldrig när jag ska ta någon på allvar. Allra minst mig själv.

Pimp my office

På mitt kontor är vi jäkligt kulturkreddiga. Då bör det avspegla sig i inredningen också.

Före:



Efter:



EDIT

Varför vissa saker bör överlåtas åt proffsen:

Dit alla tankar leder

Nu på förmiddagen har Wolf och jag haft kvalitetstid hemma i soffan. Vi har avverkat ca. trettio sidor eller 60 år tysk krigs- och kulturhistoria. Det gick bra. Vi var inne i ett flow.

Då måste Wolf prompt göra en liten utvikning på temat konst och moral. Genast bröts den förtrollade stämningen och jag började återigen tänka på Björn Wiman.

Fan. Fan, fan, fan.